Före och efter - många insikter längs vägen


Ja det kan man väl säga är en stor förändring👆🏼 se bilden nedan hur det såg ut innan poolen var där.

Jag skrollade blanda gamla bilder häromdagen. Hittade den bilden på baksidan av huset. Stannade upp.
Tog ett foto igår på hur det ser ut nu.
Det blev så tydligt vad jag skapat och vilken enorm förändring det blivit. Väldigt stor förändring (!😍) Jag känner stor stolthet och tacksamhet för vad jag lyckats åstadkomma🙏🏼
Jag drog igång två veckor efter att alla mina framtidsdrömmar och planer med barnens pappa rycktes bort, och ändå lyckades jag på nåt vis ta fram en inre styrka och starta detta enorma projekt.
Mycket tack vare min familjs stöd, och såklart mina barn som funnits vid min sida hela vägen, och hejat på att mamma ska klara av att färdigställa vår dröm🥰

Denna förändring speglar också mitt liv senaste månaderna.
Jag ville inte bli lämnad. Det har jag berättat tidigare. Jag blev tvingad in i ett nytt liv och vardag med mina barn. Ibland utan dem.

Men…
Steg för steg lyckades jag ta mig igenom alla manualer, förstå alla byggmoment, fråga, prata, diskutera med kunniga erfarna människor, men framförallt fundera på hur jag skulle göra och vilka delar jag skulle tordas att försöka mig på själv.
Jag bestämde mig ganska direkt för att inte se för långt fram i projektet, för då blev jag både stressad och rädd😅🙈. Så jag stoppade faktiskt mig själv att ens tänka eller fundera på moment som låg en bit bort, som tex gjutning och vem som skulle kunna hjälpa mig med det, elen, linern mm. Först en grävmaskin. Ett steg i taget.

Jag satte upp delmål (ganska många) inte i skrift eller så utan i mitt huvud. Ibland gjorde jag vissa anteckningar. Men det jag skrev ner varje vecka och höll koll på varje dag, det var min: att-göra-lista.
Det kunde vara allt från: läsa på om nåt, ringa och boka betong, fråga visa frågor, få svar innan jag satte igång, hade jag alla verktyg? behövde jag hjälp eller ska jag göra det själv?

För att inte göra listan för lång, så diskuterade jag alltid med mig själv vad som var rimligt och försökte sen hålla mig till det. Jag blev övad på att lägga ribban lite lägre än jag brukar. Men så visste jag att jag inte var den Malin som var lycklig över att jag skulle göra detta projekt med min dåvarande man. Jag var istället i den största livskris jag varit med om..vissa dagar värre än andra, eller vissa tider på dygnet. Jag skulle bygga en pool helt själv. Utan stora kunskaper eller egentligen inga alls om hur man bygger en pool😬

Lyckades jag göra mer än vad som fanns på listan för en specifik vecka, var det en grym vecka och gjorde jag sånt som jag inte skrivit upp, skrev jag upp det i efterhand. Mest för att visa mig själv att jag faktiskt gjort allt och även mer! Yay!

En sån lista
: att-göra-denna-vecka är ganska lätt att skriva ner. I alla fall om du har ett stort projekt som du vill ska vara klart en viss dag eller månad.
Mitt mål var först lite väl optimistisk. Jag tänkte att poolen skulle vara klar för att bada till min ena dotters födelsedag i slutet på april. Men den planen förstod jag ganska snart, när jag drog igång igen med poolprojektet igen vid påsk i år, att jag inte skulle kunna klara av. Det blev istället till min sons födelsedag den 30 maj.

Jag tror att listan med allt kring poolen, och olika projekt denna vår/sommar delvis hjälpte mig framåt i sorgeprocessen. Nån slags terapi och nåt annat att tänka på.

Vissa saker hade jag ingen aning om hur jag skulle göra, hur jag skulle börja eller vad jag skulle tycka om att göra vissa moment, eftersom jag aldrig gjort det tidigare. Skulle jag klara av det!? Tex borra i betong? Sätta dit expander för bärlinan? Vad är en bärlina? Expander? Vad pratar han om!? Jag visste ingenting i början. När Per pratade med mig på Bolist här i Fjugesta förstod jag först ingenting. Men då får man ställa frågor☺️
Ibland fick jag säga till honom att förklara för mig som om jag vore ett barn 😆 Till slut började jag lära mig ”snickar-språket”✌🏼

Jag trodde inte jag skulle gilla att bygga…🙈 men vad hade jag för val? Ta hjälp? Absolut. Men så hade jag en budget och den innehöll inte utrymme för att ta in hjälp. Det var den ursprungliga med mitt ex. Han skulle bygga soldäcket mm.
Hur svårt kan det vara? Jag har sett en hel del av både hans och andras snickrande, så nog skulle jag väl klara av det. Men det skulle såklart inte bli lätt!😅
Det visade det sig vara riktigt kul! Jag gillar att snickra!! Många gånger svårt och klurigt, men jag gav mig inte. Utmaningen triggade mig. Ingen annan än jag själv skulle få saker gjorda eller komma framåt, så det var bara att kämpa sig framåt. Målet. Målbilden gav mig styrka och önskan att kunna ge detta till barnen.

Fick kommentarer från olika håll när jag sökte hjälp att jag inte skulle göra vissa moment ensam utan köpa hjälpen. Det var ibland lite irriterande att höra och känna att jag som kvinna inte skulle kunna göra det själv. Men det var också bra, för det fick fram mitt jädra-anamma👊🏼
Nu skulle jag visa dem och alla, och mig själv, att jag nog skulle fixa det!💪🏼

Vädret försvårade vissa stunder i projektet, men det gav en extra skjuts sen av styrka när jag hade klarat det. Speciellt när jag skulle bocka av en sån aktivitet på min ”lista”

För att stå där, ensam, ute i kylan, eller regnet eller i snöovädret…gav mig en inre styrka för att kämpa mig vidare.
Vissa gånger inte alls! Det berodde helt på dagsformen.

Jag är inte helt klar med allt som jag tänkt kring poolen, men bra nära. Pooltaket kräver såklart en större arbetsinsats från mig men jag känner mig inte alls lika skärrad eller rädd eller nervös för det, som när jag först såg denna manual.

Om jag skulle se tillbaka på denna tid som jag varit ensam och nu även frånskild, så finns det inte en lika tydlig bild på hur det eller jag var innan och den jag är idag.
Jag är nog ganska lik mig utvändigt, men den jag är inombords har fått slita och kämpa varje dag. Den Malin har tvingats att genom många hemska dagar, händelser, sorg, besvikelse och svåra situationer.
Hon har gråtit floder, haft många återkommande stunder med ångest, varit förtvivlad, hjärtekrossad, sömnlösa nätter, oro, ensamhet, haft en hemsk saknad och ofta legat i fosterställning och känt allt i en mix och gråtit som en liten flicka. Men ”skiten” måste ju ut.

Efter varje våg av tårar och jobbiga känslor, så tar jag mig längre och längre framåt till ett bättre mående.

Jag har kommit långt, tror jag, men vem är jag att veta det helt säkert? Men det finns följare som varit med mig både innan och efter och följt mina dagar och har skrivit till mig, och bekräftat min egen känsla, att de ser förändring och en annan styrka och även en ny starkare person.

Igår kväll eller natt fick jag en ganska stor insikt. Jag ska berätta om den en dag när jag vet att den faktiskt gör skillnad. Att den är kvar för att stanna🙏🏼 för jag vet att jag under denna process kan känna att jag vill känna en viss sak och försöker inbilla mig att jag är redo att använda en viss insikt i mitt agerande i den situation som råder. Men sen har den liksom inte följt med helt. Min ork eller sorg har inte orkat att använda extra energi för att få den insikten att verkligen hjälpa till. Förstår nån vad jag menar?☺️🙈

Igår och idag skulle jag varit själv ett par dar, utan barn. Men så blev det inte…
Jag hade bokat upp olika ärenden idag, men valde ändå inte att boka av allt det.
Min mamma kom ut redan igår, så hon fick passa barnen under dagen idag. Tack och lov.

När jag kom hem på eftermiddagen idag, hade min mamma fixat både det ena och andra och nyss upptäckte jag att det var städat i uterummet. Borden som jag tänkt torka av i några dar rena och fina och lite annat som jag tänkt att jag ska göra hade hon tagit hand om🙏🏼 Tack mamma ❤️
Små saker som betyder så otroligt mycket. Att leva ensam med tre barn är mycket tuffare än jag kunnat ana. Respekt till alla som är ensamstående.

Kram och god natt

Gillar

Kommentarer