Familj, Separation

Han fortsätter att trakassera mig via sms


Sms efter sms med anklagelser och krav på hur han anser vad som blir bäst för barnen. Men nu får det räcka. Jag kommer inte ta åt mig mer eller låta hans ord trycka ner mig. Flera av hans beslut längs denna väg, sen han lämnade mig, påverkar också hur barnen känner och mår i detta. Men det vill han inte ens kommentera utan vänder det hela tiden till att det är jag som gör fel.
I början tog jag åt mig väldigt mycket. Jag blev väldigt ledsen och försökte göra som han ville. Men snart märkte jag att det inte var rätt mot barnen. Inte ens soc tyckte det var rätt att tvinga barnen. Tror ni han ville lyssna på det? Nej.
Jag vill såklart att de ska vara hos sin pappa lika mycket. För den skull kommer jag inte längre tvinga. Jag gjorde det en tid och det var hemskt. Hundratal sms från barnen när de var där, ledsna texter och emojisar, gråtande meddelanden, arga texter där de blev arga att jag tvingade dem att vara där och så alla samtal. Tro ni jag hade det bra de dagar de tvingades vara där? Svar nej. Men jag kämpade såklart på.
Så alla sena kvällar/nätter då jag fick rycka ut och hämta förtvivlade barn mitt i natten. Jag kan inte ens räkna alla gånger. Det är klart att dessa hemska stunder för barnen satt spår.
Men det är enbart mitt fel, får jag till svar av deras pappa.

Jag kommer inte stötta hans strategi längre, som innebär att jag ska hjälpa till att göra dem ännu mer ledsna eller få dem att må ännu sämre. Det är slut på det nu.
Hade han gjort det vi tillsammans lovade barnen. Att bo närmare. Cykelsavstånd till oss båda. De hade velat varit där hos honom mycket mer. Jag är helt säker på det. Men han har sina anledningar till sitt beslut, säger han. Men han vill inte berätta vad!?
Alla tre barnen säger så ofta att de önskade att han kunnat bo närmare.
Ingen av barnen blev heller glada åt hans inköpta cyklar denna helg, som de ska ha där. ”Vem ska jag cykla till där?” Sa ett av barnen.
”Jag skulle vilja ha den cykeln här hemma, jag behöver en större än den jag har” Så är det. Båda flickorna behöver nya cyklar. Tror ni jag får nån ekomiska hjälp för det av honom? Denna månad har jag inte fått en extra krona för att jag har barnen mer än 70%. Innan fick jag 1000kr extra i mat för alla tre!? Jag hoppas försäkringskassan hjälper mig snart och att beslut om underhållsstöd kommer😔 för just nu är det tufft för mig. Svårt att spara nåt just nu. Jag får istället gång på gång ta ut från mina sparade pengar, för att kunna ha råd med kläder och annat som barnen behöver. Men även det får jag kritik för.
Han själv kan troligen spara en massa pengar varje månad, med den mycket större lön han har än mig. Vilket känns fruktansvärt orättvist.

När barnen åkte i fredags kunde jag känna att det var riktigt skönt att få vara ensam. Jag fixade lite i poolen, förbereder för att sätta dit linern den kommande veckan. Men sen kom
Regnet...så då gick jag in och började med projekt: måla och tapetsera om i Arvids rum.

Jag hade precis hämtat barnen efter att jag haft handbollsträning ikväll med mitt flicklag, när ett långt sms från honom kom...igen.

Jag orkade inte ens öppna det då. Jag förstod direkt vad det skulle innehålla. Väntade en stund innan jag läste och svarade...bland annat att nu får det räcka med sånna sms. Sent på kvällen dessutom. Jag skrev att jag inte kommer att svara på hans anklagelser eller krav på hur han vill att vi ska samarbeta mer. Han har valt sin väg. Han kan inte tvinga mig att ha nåt slags gemensamt föräldraskap där han ska bestämma hur och vilka regler som ska gälla. Aldrig!

Han påstår att jag sätter Arvid i kläm när han ska önska sig presenter från oss båda till hans födelsedag!? Men vad trodde han skulle hända när han skiljde sig från mig!? Att vi skulle köpa gemensamma presenter. Nej tack. Testade det förra födelsedagen för ett barn, och det blev bara så fel. Både för barnet och mig. Jag fick göra det mesta av allt jobb styrde upp kalas och de flesta paketen. Vad fick jag för hjälp av honom? Ingenting. Han ordnade tre presenter varav en var rätt. De andra två var helt fel (trots att jag skickat länk!) och fick bytas...bara en sån sak.

Att påstå eller säga att jag sätter våra barn i kläm är väldigt sårande, men jag tar det inte längre så hårt nu. Jag är starkare och vet att jag gör allt för mina barn. Jag har landat mer nu. Jag har insett att han är den stora förloraren i detta. Jag har även insett att jag klarar mig utan honom. Jag är genom den hemska krisen att bli lämnad, och tron att det ska gå att klara sig utan honom. Men det gör jag!

Det är han som skulle behöva få några polletter att trilla ner nu...

Han fortsätter alltså att trakassera mig och att ihärdigt försöka lägga skuld på mig så jag ska sjunka ner i skiten igen. Han hatar säkert att se mig ta mig genom detta stark och glad igen! Jag vet ju att han håller koll på mina sociala medier.

Men en sak är viktig att komma ihåg. Jag må ha agerat felaktigt ibland längs denna väg, tagit fel beslut och betett mig fel eller illa.
Jag erkänner och står för det. Jag var i en kris och mådde riktigt dåligt. Jag trodde vi kunde göra det bra. Men så kom hans chock-artade beslut där han struntade helt i att vi tillsammans lovat barnen att vi skulle bo nära varandra för deras skull.
Där och då föll allt för mig, ännu mer. Han förstörde bra förutsättningar för våra barn att ta sig igenom denna svåra tid. Han, som inte var ett skilsmässobarn, men jag. Jag som är det. Jag vet. Jag hade drömt om att få ha min pappa närmare. Då var jag 12 år. Vår minsta är sju snart åtta.
Hans agerande var helt oförstående där och då och oförlåtligt. Det var då jag började skriva om allt detta. Det var när han ryckte bort alla möjligheter att göra det bästa för barnen, som jag kände att jag kommer inte fixa detta. Jag blev så ledsen, så arg, så enormt besviken på hans val. Sen detta med att han inte vill förklara varför han vände och tog detta beslut. Det svar jag fick var: ”jag har mina anledningar” Men inte vad!?
Han sa även att det inte fanns tillräckligt stor lägenhet just då. Men det skulle finnas ett par månader senare, och jag till och med erbjöd att bo i den etta som fanns nära, så han kunde bo med barnen hans vecka (för hans inställning var redan då att vi skulle ha dem varannan vecka, för så är det tydligen för andra). Men våra barn är inte blöjbarn som går att styra över. Våra barn år snart tonåringar!
Där och då behövde jag skriva av mig. Att få förståelse för det, förstår jag år svårt i vissa ögon.
Men glöm då inte att jag skrivit i en blogg i flera år, delat med mig av mitt liv i över 4 år. Det är inte så konstigt att jag valde att berätta till slut. Min historia. Självklart finns det två! Men att jag inte skulle berätta vad jag gick igenom? Jag hade inte skrivit nåt på 1,5 månad. Man kanske kunde läsa mellan raderna att jag inte var helt ok.
Men så valde han att köra över vår familj på det mest hemskaste sättet, för VÅR familj! Alla har det olika. Mina närmsta vänner kunde inte förstå varför jag var ledsen över hans beslut. Snacka om att inte få stöd eller förståelse för sin situation. Vem känner och vet bäst om sina barn och hur de skulle reagera? Vänner? Nej skulle inte tro det. Pappan? Nej, inte i detta fall heller. Men de ”vänner” som uttryckte sig helt oförstående är inte längre mina vänner idag.

Natten är sen nu. Jag kan inte sova igen. Alltid så när han ska skicka dessa sms...det var lugnt så länge han hade barnen hos sig. Nu blir det väl sms-trakasserier igen tills han ska ta dem på lördag....

God natt
Kram
Malin



Gillar

Kommentarer

Carola
,

Så trist att han inte förstår att han förstör för barnen. Hoppas du orkar säga ifrån ordentligt nu. Och att du får det underhåll du är berättigad.

Jag hörde en tjej en gång som fick frågan om hur dom gör med kläder, cyklar osv och hon svarade att dessa saker är ju barnens!! Det är inte vi föräldrar som äger dom så vi som vuxna får se till att cyklar, kläderna barnen vill ha med sig kommer med när barnen byter ”hem”. Det tyckte jag var ett bra svar. Föräldrar kans tycka att det är jobbigt att köra allt sånt emellan varandra men det är ju barnens ägodelar.

Ta hjälp utifrån så någon kan prata med ditt ex om detta med att du får sådana här sms. Klart han ogillar att se hur stark du är och allt du fixar med. Hans önskan kanske var att du skulle bli helt knäckt och böna och be om hans uppmärksamhet igen.

Fortsätt vara starka Malin ❤️

Carola
,

Så trist att han inte förstår att han förstör för barnen. Hoppas du orkar säga ifrån ordentligt nu. Och att du får det underhåll du är berättigad.

Jag hörde en tjej en gång som fick frågan om hur dom gör med kläder, cyklar osv och hon svarade att dessa saker är ju barnens!! Det är inte vi föräldrar som äger dom så vi som vuxna får se till att cyklar, kläderna barnen vill ha med sig kommer med när barnen byter ”hem”. Det tyckte jag var ett bra svar. Föräldrar kans tycka att det är jobbigt att köra allt sånt emellan varandra men det är ju barnens ägodelar.

Ta hjälp utifrån så någon kan prata med ditt ex om detta med att du får sådana här sms. Klart han ogillar att se hur stark du är och allt du fixar med. Hans önskan kanske var att du skulle bli helt knäckt och böna och be om hans uppmärksamhet igen.

Fortsätt vara starka Malin ❤️

Theresa
,

Herregud vilken Jädra idiot 🤬.

Men!

Det enda det handlar om är att han inte längre har makten över dig.

Han ser hur du utvecklas och självklart klara dig perfekt utan honom.

Det var ju inte vad han förväntade sig och då utnyttjar han, ful som han är, "barnkortet".

Och försöker kontrollera dig på det viset.

Spelar på det värsta man kan göra, att man inte är en bra förälder.

Förstår att det är fruktansvärt att få dessa sms och påståenden.

Men tänk att det är ju faktiskt han som mår skit, eftersom han tydligen inte kan släppa och gå vidare 😆.

Det blev inte som han antagligen tänkt sig 😉.

Du är fantastisk och stark 💪💖 och skit i den idioten.