Jotex i USA!

Hej från Florida!

En vecka av tre är gjorda här i USA. Dagarna går för fort! Jag trodde jag skulle ha massor av tid att blogga och greja men haha det gör det inte! Det är så mycket att se och även om vi varit en hel del tid i bilen, så blir det annat som prioriteras. Lite sömn och som sagt bara titta ut genom fönstret och se det vi passerar.

Sista kvällen hos min bror hälsade vi på i deras resturang i Atlanta. Vi fick prova på massa olika rätterna och alla var så goda!! Denna restaurang kan jag verkligen rekommendera! Så mycket gott!!

Fredagsmorgon startade vi dagen med en löprunda. Det var inte igår som jag och Johan fick möjligheten att träna ihop. Vi sprang ett varv runt en sjö, sen orkade jag inte hänga på honom i värmen! Men det blev 6 varv dryga 5 km. Helt slut sen! Haha men skönt. Vi började sen resan mot Florida vilket tog oss hel dagen.

Sista timman i bilen var jobbig, men bara för att jag längtade efter att få komma fram och träffa mina amerikanske föräldrar. Vicky och Dale.

Jag bodde hos världens bästa familj i Eustis mellan 1995-1996. Jag gick i high school och fick uppleva graduation och allt vad det innebar som en ”senior” på skolan.

Johan släppte av mig strax innan huset och precis som jag hade tänkt mig gick jag längs gatan själv mot huset. Jag kände såklart inte igen bilarna på uppfarten. Det hade ju varit sjukt om de haft kvar bilarna i 20 år! Haha
Garaget var som alltid öppet och ett par stolar stod uppställd. Där brukade de sitta även när jag bodde där. Men garaget var fyllt av möbler på ett helt annat sätt idag. Jag valde att knacka på entrédörren bredvid.

Dale kom och öppnade. Jag skakade i hela kroppen och det slutade inte förrän jag var i hans famn. Bästa Dale. Min pappa för ett år. Han var och är fortfarande en av de bäst personerna jag lärt känna. Han betyder så mycket för mig. När jag var ledsen och saknade min familj fick han mig alltid att må bättre och hans roliga skämt fick mig att skratta!

Så kom Vicky, min amerikanska mamma. Det var som att vi setts igår. Allt kom tillbaka och tårarna kunde inte sluta rinna. Jag tittade på dem och de på mig och vi skratta och behövde knappt säga nåt. Mötet var nåt alldeles speciellt. Känslorna jag hade inom mig fick äntligen lugn. Jag har velat träffa dem i så många år och det har varit så nära att vi varit på väg hela familjen eller jag själv.
Nu var jag där. Jag kände mig hel igen. Jag känner mig hel här i USA och tacksam att få vara nära dem igen.

Mary Lou. Vickys mamma bodde hos dem nu. 86 år och väldigt mager och skör. Men lika klar och rolig som alltid. Det som kom ut från denna tant lät precis som den mysiga grandma som jag fick ha det året jag bodde hos dem.

Vi pratade länge och snart började våra barn att tröttna. De förstod ju ingenting. Det var tur att de passa två underbara hundar som höll dem intresserade och så var deras barnbarn Kelly 6 år där. De prata inte men att hon var där var tillräckligt intressant...ett tag iaf.

Vi sa till slut hej då och vi bestämde såklart träff redan dagen efter. Jag somnade sen lycklig och trött på hotellet (som för övrigt var ett av de skabbigaste jag varit med om😱🙈) men tröttheten orkade inte vägra att sova där haha hotellet hade inte ens en skylt utanför. Very strange...

Mer om detta i nästa inlägg ;)

Kram
Malin


Så snygg hall! Min bror och hans man och hans bror hade slitit hårt veckorna innan vi kom med att renovera både hall och kök!

Kunde inte låta bli att styla lite i brorsans hem med nya kuddfodral från jotex;) Den med lite gult är från Target.

??

Malin Skyman??

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229