Instagram, Tips och inspiration, Här och nu

Min första tanke: han kommer dö

Inlägget innehåller annonslänk

Godmorgon mina vänner

Först måste jag tips om att du nu kan köpa en Glacial-flaska och få en extra för samma pris som en!! Köp två och få två extra osv! Passa på! Erbjudandet gäller endast till 30 juni!!
Du hittar erbjudandet här.
Skrolla ner och se alla mina fina favoriter av denna flaska💕


I skrivande stund är det mitt i natten. Jag är helt slut och kan inte komma till ro alls.
Tidigare igårkväll får jag säga nu, satt jag i sängen med datorn i famnen och jobbade. Min äldsta dotter hade precis lagt sig bredvid mig, och vi prata lite om hennes mardröm.
Då! Hör jag ett gallskrik från Arvids rum. På väg dit hör jag hur skriket blir mer till gråt.
Arvid sitter upp i sängen med stängda ögon och gråter. Han gungar lite med kroppen och jag försöker krama och prata med honom. Hans panna är glödhet. Hur mår du? Har du ont? Drömde du?
Massor av frågor men inga svar. Jag ser att han blundar och börjar tänka att han fortfarande sover.  Jag höjer rösten: sover du Arvid? Vakna nu!
Inget svar bara gråt och denna lilla kropp som gungar lite ryckigt.
Han dör nu.
Så kommer tankarna. Katastrof. Jag blir rädd och då blir jag också konstigt nog arg och irriterad i denna stund. Jag vet inte om det kopplar på nåt försvar i mig. För inombords känner jag mig hjälplös och paniken ökar med varje sekund som jag känner att jag inte kan kontrollera situationen.
Ska jag ringa ambulansen eller ska jag åka in själv med honom till akuten? Ska jag ringa pappa, Johan, som givetvis är bortrest när sånt här händer... slår verkligen aldrig fel!
Jag försöker ruska lite i honom. Frågar högt om han kan svara. Rädslan har tagit över mig och jag får verkligen panik. Handlingsförlamad. Men så börjar en tanke gro. Hur skulle Johan agerat här. Han skulle inte tänka eller agera som jag. Han skulle inte tänka att Arvid skulle dö eller få katastrof-tankar av värsta slag. Han skulle säga åt mig att vara lugn. Han skulle säga att vi ger honom alvedon först, och blir han fortfarande inte bättre, då ringer vi 1177 (inge SOS..som jag tänker).
Så jag går in i Johans roll. Springer för visso till köket efter alvedon (det hade han aldrig gjort) och snubblar nästan på den där dammsugarslangen (som jag tänkte ta undan..innan någon ramlar på den...🙈!!)
När jag nämner alvedon får jag första uttalet av Arvid. Nej! Gråter han. Alvedon har alltid varit så svårt att få i honom. När han var liten kunde man köra med storpiller, men det känns inte som ett alternativ i denna ålder.
Du får va du vill efteråt. Säger jag.
Cola, svarar han.
Malva som vaknat av allt, hjälper mig med att ordna hans önskemål.
Arvid får i sig alvedon.
Gråten har inte slutat.
Jag lägger en kall handduk på hans panna. Så sakta börjar hans gråt tona ut och snart somnar han bredvid mig❤️

Efteråt kan jag nu som sagt inte riktigt komma till ro. Jag analysera vad som hände. Jag lyckades själv ta mig ut mitt hemska katastrof-tänk. Johans beteende i de allra flesta lägen där jag börjat känna panik och katastrof är de gånger han hjälpt mig att komma ur det. Det är så hemskt att få känslan att nu dör mitt barn. Det griper tag i hela mig och jag får knappt luft. Jag blir illamående och kallsvettig.
När jag var yngre, innan barnen, kunde jag få ångestattacker som ledde till att jag började hyperventilerar och sen tuppade av pga syrebrist. Det är likande känslor, stark ångest med en mix av panik-tankar som gör mig stressad och jag kan inte riktigt tänka klart. Men vem kan tänka helt klart när om man tror att sitt barn ska dö?
Men jag fixade det med Johan, trots att han inte var hemma denna gång.

Idag skulle jag varit på ett frukostevent i Stockholm. Fått härlig inspiration om vad som väntas till hösten på Formex. Känns trist att missa...men familjen går alltid först.

Ha en fin dag och tack för att du kikar in här💕

Kram
Malin




??

Malin Skyman??

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229