Instagram, Här och nu, Soöken som spökar

Vad är det för fel på mig?

Ja vad är det för fel på mig?
Ibland mår jag verkligen inte bra.
(ursäkta min tycka-synd-om-mig-grej här nu ingen lever väl ett smärtfritt liv, men du som mår topp nu läs detta en annan dag)
Jag resonerar att vissa av oss får vara med om allt och lite till.
Vissa får rulla igenom livet med endast små vägbulor...eller så är de helt enkelt väldigt bra på att dölja mycket bakom sin fasad.

Men varför jämföra sig? Jag får ofta säga åt mig själv att sluta med det. Ingen positiv känsla brukar sådana tankar ge. Du kan aldrig som sagt aldrig veta hur deras baksida ser ut.

Nu ska ni få titta in bakom min.

De senaste åren har jag fått utstå väldigt mycket smärta i min rygg. 6 jobbiga operationer/behandlingar genom embolisering. Kort sagt: detta görs endast på Sahlgrenska i Göteborg, jag sövs ner och vaknar med mer smärta än innan för att sen efter X antal veckor vända och göra min nervsmärta bättre. 2 av gångerna blev det misslyckat. Upplevelserna och minnena gör ont i mig. Det i sig leder till en del psykiskt smärta.

Helt ärligt, så är det riktigt jävla tröttsamt!
Jag får rejäla dippar ibland (små duttar av depressioner), men efter år av stöd hos en underbar terapeut så har jag idag verktyg att ta mig upp igen. Tack bästa H.
(inte för att jag tror du läser detta..men ändå. Tack) Det var över ett halvår sen som behandlingen avslutades. Som jag skrivit tidigare så låg inte fokuset på min rumyggsmärta utan mer den ångest som jag fått kämpa emot efter några större otäcka upplevelser.

Det blev en stor omställning att klara mig själv och ta mig vidare utan återkommande samtalsstöd. Det blev också en sorg av saknad av en person som nu inte längre fanns i mitt liv.

I veckan dök jag ner som en raket i avgrunden efter en sjukt jobbig upplevelse. Alla känslor dök upp: sårad, ledsen, besviken, arg, chockad och allt detta resulterade i några timmar med min mörka ångesten som alltid försvagar mig ännu mer.

Tidpunkten kunde ju heller inte varit sämre.
Samma morgon vaknar jag upp var helt orkeslös, ont i hela kroppen, men tänker direkt att jag MÅSTE till jobbet. Jag kände skuld för alla dagar av vab (vård av barn) under september och även skuld för att jag själv sen blev sjuk i nästan en vecka. Så nej jag behövde ta mig iväg. Måste till jobbet. Många viktiga möten var inbokade och massor av jobb väntade.

Men fan, jag hade så ont..,och även om jag är van att det är så ser det ut för mig VARJE dag, så är några alltid extra tunga dar som jag verkligen måste stålsätta mig emot och verkligen plocka fram alla tänkbara tankar för att vända den psykiska delen som gärna sätter mig på prov.

Blir både den fysiska och psykiska delen tung då blir det alltid en sjukt jobbig utmaning att vinna över den deprimerade Malin, som inte vill nåt alls.

Sammanfattningsvis så suger smärtan i ryggen så jävla mycket vissa dar. Denna specifika morgon ville den knappt ta mig upp ur sängen. Men med ett typ intränat mind-set över hur jag måste vinn över mig själv, tankar som ”det är ingen farlig smärta” ”du kan” ”kom igen” ”du vill till jobbet” ”vad kul det ska bli” ”känslan när du klarat det” Några av mina återkommande fraser, så tog jag mig upp! Låter kanske lätt men det är det inte. Det är tungt och så jäkla svårt.

För att göra ett försök att bli mer positiv i sinnet väljer jag denna morgon de blommigaste byxorna jag har och en stickad favoritröja i rosa.
Jag satte på mig ett smile. Jag ser mig i spegeln och tänker ”se så! Du ser ju riktigt ärtig och glad ut” ”ingen kommer märka nåt”
Drog upp volymen när jag lyssna på P3 påväg till jobbet i bilen. Sen gammalt;) Det kändes ok. Bort med jobbiga tankar. Fokus på en kul och spännande dag på jobbet!

Men så hände det som fick mig på fall.

Jag föll. Det gjorde så ont.

Tankarna blev jobbigare för varje minut. Jag bestämde mig för att vända, eller stå emot. Med sprängande huvudvärk tog jag mig upp och fokuserad istället på det jag älskar. Min familj.

När jag pussat dem tillräckligt och fått massor av kärlek tillbaka, kunde jag använda energin att styla en hörna, fota lite och genast var jag i ett mycket trevligare rum i sinnet den kvällen.

Så att göra det du älskar kan verkligen förändra så mycket i hur du orkar med din vardag och även på ditt jobb! Jag får det gång på gång bekräftat att jag verkligen hittat grejen som gör mig glad. Framförallt gladare! Passionen för mitt Instagram och blogg. Jag får designa mina egna foton och leva ut i bild och text och samarbeta med företag som vill lyfta fram sina produkter hos mig. Jag kan inte vara lyckligare åt den framgången. Både att ha hittat grejen för mig men också att det jag gör blir bekräftat av de som följer mig. Så tack alla ni!!

Nu ska jag försöka ta tag i denna lördag! Det blir lite av det jag älskar vara med familjen, lite styla och fota och sen skulle jag nog behöva se över min packning! Tänk att jag ska till Frankrike i veckan med många fina tjejer som också älskar att instagramma och blogga!!

Berättar mer snart!

Ha nu en härlig lördag!

Kram

Malin













??

Malin Skyman??

Gillar

Kommentarer

Therese
Therese ,
Malin, du är grym. Så otroligt stark och inspirerande. Jag kan dessutom intyga att du var riktigt snygg den där dagen i dina blommiga byxor. Fortsätt vara som du är. Du är fantastisk!
Homebyskyman
Homebyskyman,
Tack vännen!! Dina ord får mig till tårar❤️🙏🏼 så glad att du finns i mitt liv Therese!!Tack för ditt enorma stöd trots allt du går igenom😘
nouw.com/homebyskyman
Victoriafredriksson
Victoriafredriksson,
Styrkekram! Fortsätt vara du
nouw.com/victoriafredriksson
Homebyskyman
Homebyskyman,
Tack snälla❤️🙏🏼
nouw.com/homebyskyman
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229