Separation

Bakslag...möte med allmän psykiatrin idag

Bakslag

Jag är inte stark hela dagar, jag faller ner i sorgen varje dag, mer eller mindre. Nu har jag haft två jobbiga dar och det släppte inte helt idag heller.

Jag brukar känna sån lycka nu när vår och sommar närmar sig, men i år känns det som den ljusa vackra tiden bara gör mig mer sorgsen...jag tänker på sommaren. En sommar utan honom och en sommar utan att vara i stugan hela familjen. Alla minnen.

Igår tog han upp att han ville jag skulle hämta mina sista saker i stugan...igen. Jag var inte beredd på det. Hans närvaro är för mig alltid så otroligt smärtsamt, jag vill bara krama honom, vara i hans famn..så att få höra detta när han tittar på mig...obeskrivligt tufft. Jag var där för 1,5 vecka sen och tänkte kanske vänta ett par veckor till sista resan dit. Men nu fick jag sån otrolig dipp igår att jag inser att jag måste ta mig dit så snart jag kan.

Jag vill inte vara med om samma kväll som igår. Gråta över detta kommer jag fortsätta göra, men att ha det hängande över mig är inte nåt jag vill bära mer.

Jag hade tänkt orka så mycket igår efter jobbet, men hans ord fick mig så ledsen och jag grävde ner mig totalt...tyvärr fick två av barnen se mina tårar. ”Du är så fin mamma” försökte en av dem peppa mig. ”Du får vara ledsen” ”kan jag göra nåt för dig?” den andra sa ”men du fortsätter väl hoppas mamma” ”ingenting är omöjligt”

I mig kände jag nåt annat. Men för hennes skull, svara jag såklart: ”Nej inget är omöjligt mitt hjärta” hon svarade. ”Vi måste fortsätta hoppas att pappa kommer tillbaka” 💔😔

Dubbel sorg. Min egen och det barnen tvingas gå igenom.

Jag satt i uterummet. Grät. Tittade på poolen. På alla klossar som låg på poolkanten. Kände mig ensam. Hur ska jag orka bygga detta soldäck och färdigställa poolen helt själv...

Så reste jag mig upp. Tog med mig borr och hammare. Sen började jag banka i bultarna i de förborrade hålen. Jag banka. Jag slet. Jag slog och slog. Det dånade i hela området av mina slag. Jag grät inombords kände hur jag fick ta det sista i mig för att orka...men efter ett tag så gav det helt plötsligt energi. Ena dottern tittade ut ett par gånger och hejade på mig. Jag fick kraft. ”Vad duktig du är mamma” ”så långt du kommit sen jag sista titta ut”

Det hjälpte mig framåt. 15 klossar framåt. Jag höll på i 1,5 timma. Jag kommer framåt, tänkte jag. Det ska gå! Jag fixar detta. Ensam är fan inte stark men vad har jag för val?

Jag måste bli klar med poolen. Drömmen måste bli sann. Mitt liv har blivit krossat, men denna dröm ska jag inte misslyckas med. Jag är så nära. Det finns inte på kartan att ge upp det nu. Jag jobbar på varje dag eller tid över för att komma i mål innan sommaren.

Efter jobbet fota jag och filma för ett samarbete med ett grymt budskap. Ni ska få se det imorgon på båda mina Instagram konton @homebymalins och @MalinsHusochHem 💗

Det gav mig lite energi att göra nåt jag tycker är kul och kreativt! Så just nu känner jag mig lite mer på banan, och det fick även mitt första möte med en ny kurator på allmän psykiatrin idag (via Skype)

Det var tufft men otroligt bra. Jag fick berätta om händelsen vid jul bl a. och berätta om hur jag mår nu och hur jag tar mig framåt. Jag fick många bra reflektioner av kuratorn som gav mig både styrka och tacksamhet. Så skönt att få höra att det inte var konstigt att jag föll så djupt den där kvällen...eller hur hon lyfte mig när jag under samtalet började gråta vid flertal tillfällen.

Jag är glad att jag kände att vi ”klickade” oss emellan, att jag kände att jag kunde öppna mig för henne och den direkta känslan att kunna känna mig trygg under samtalet.

Ett nytt möte är inplanerat om två veckor. Jag fick välja varje vecka eller glesare. Jag tycker två veckor är precis lagom nu.

Nu ska jag se nåt kul på tvn en kort stund och sen sova.

God natt

Kram Malin

Gillar

Kommentarer

agnesmathilda
agnesmathilda,

KRAM ❤️❤️❤️

nouw.com/agnesmathilda
MalinsHusochHem
MalinsHusochHem,
❤️❤️❤️
nouw.com/malinshusochhem