Beskedet fick mig till tårar


Nya vindar blåser nu och jag börjar sakta att få ihop mitt eget pussel. Jag har fått hjälp att öppna olika dörrar, och senaste veckan en speciell dörr. Den dörren trodde jag inte skulle öppnas på länge🙏🏼❤️ Men den kommer jag aldrig stänga igen. Jag har bara ett liv. Jag ska leva det fullt ut.

Mitt i den glädjen och tacksamhet av nya känslor men främst en känsla av att landa i situationen som jag haft svårt att acceptera, så måste jag ändå kämpa varje dag.

Just nu är inte bygga soldäck eller pool det som känns mest jobbigt utan mer vardagliga saker verkar vara svårare just nu, som att jag har åkt runt med sopsortering i bilen nu i två veckors tid😆🙈 och så har jag stopp i ena handfatet som borde fixas och tvätten som jag aldrig kommer ikapp med..eller kylskåpet som skulle behöva rensas och städas ut för länge sen...röran i mitt eget sovrum..allt skräp i garaget som borde få komma till soptippen...🙊
Igår sa min en dotter till mig ”mamma, du borde be pappa hjälpa dig med stoppet i handfatet...” ”Jag ska fixa det gumman. Det har varit så mycket annat just nu.” Svarade jag. Att ta hjälp av barnens pappa känns inte bra just nu.
Jag ska väl lösa det med. Kan väl inte vara så svårt😬
Så orken eller viljan för vissa av dessa vardagssysslor tar emot mer just nu vissa dagar. Jag går hellre ut och snickrar😄 vad har hänt!?🤣

I veckan har jag mest orkat att jobba och sen ordnat med mat, varit med barnen och så stunder med soffan framför Netflix och tittar ikapp på Robinson. Jag körde rätt hårt i helgen, så jag förstod att jag måste lyssna på kroppen.
Men igår blev jag taggad igen på att fortsätta med soldäcket när syrran och hennes man var här och hjälpte mig med koppling till värmepumpen.

Ikväll har jag också skruvat lite med balkskorna på soldäcket och ska fortsätta hela helgen hade jag tänkt 😅 Barnen ska till sin pappa och jag får äntligen vara lite ensam.

Jag behöver då vara ensam 🙏🏼 Jag har dem nästan heltid, då alla tre inte vill vara hos sin pappa lika mycket. Vi har försökt. Eller jag har försökt på olika vis att få dem vara där mer. Jag har tvingat. Jag har mutat och peppat. Men du kan till slut inte fortsätta göra det när de blir mer och mer ledsna eller arga eller att deras mående på olika vis försämras. Du tvingar inte iväg en 11-12 åring eller en snart 8-åring.
Jag hoppas det blir mer jämnt fördelat en dag, men det får ta sin tid. Barnen är inte så små (som jag ofta skrivit) för att tvingas till varannan vecka. Kanske det aldrig blir riktigt så, men som det är nu är inte optimalt för någon. Men som sagt. Det får ta sin tid.

I veckan fick jag veta att min älskade bror bokat resa hem till Sverige i juni!!😍 Då har vi inte setts på 1 år och 9 månader!!😭 Men nu är både han och hans man vaccinerad och får komma över. Jag känner sån enorm lycka!
Då blir det STORT poolparty🥳 brorsan fyller 40 år 🙌🏼🍾🥂 så då blir det klackarna i taket😉💃🏻
Så nu måste jag VERKLIGEN bli klar med poolen och soldäcket innan dess😅 jag ska slita och kämpa varje helg och alla kvällar jag orkar, så jag når mitt mål att ha poolen igång till mors dag❤️även min sons 8-års dag🥳 sen fortsätta med soldäcket till midsommarveckan då brorsan kommer👊🏼

Jag kommer klara det! Blir jag bara inte sjuk eller nåt annat elände så ska det gå! Ni hejar väl på mig?😉

Ha en fantastik helg vänner!

Kram
Malin


Glädjen är alltid stor när min bästa bror kommer hem till Sverige ❤️🙌🏼😀

Min bror med hans man😍🙏🏼

Gillar

Kommentarer