Familj, Mina barn, Separation

De livrädda mig igår 


Jag brukar inte kolla igenom vem som tittar på
mina stories på mitt Instagramkonto @Homebyskyman bara nån gång ibland.
Men nu de senaste veckan har jag skrollat igenom de första hundra som kollat och då sett hur vänner, bekanta, till och med släktingar som inte följer mig ändå letar fram mitt konto och kikar 😳....den energin kan de lägga ner, men inte ge någon typ av omtanke till mig när de ser vad jag går igenom..bara hålla koll...smygtitta
Men sorry ni som tror att ni kan vara anonyma (eftersom ni valt att inte följa mig, utan istället söker fram mitt konto) det funkar inte så.
Jag kan se alla som tittar eller tittat på tidigare stories.

Ni som följer mig på @Homebyskyman vet att jag blandar allt från mitt liv och nu en hel del om den hemska separationen som jag tvingas gå igenom. Jag delar även annat som är kopplat till mitt jobb som egen företagare, influenser eller kreatör, en plattform som jag byggt upp för att även kunna leva lite på det.
Mixen kanske stör nån nu. Men så har alla ett eget val: Följa eller inte följa.

I torsdagskväll valde jag iaf att göra mitt konto privat. Det betyder att alla som redan följer mig kan se allt men de som inte gör det, och vill se, de måste skicka en förfrågan. Kändes mest rätt just nu.

Tack för allt stöd i det! så många dm från flera följare som
skrev att tog rätt beslut. Det känns faktiskt riktigt skönt! Så nu får det vara så en tid.

Beslutet gjorde att jag igår kände mig lite mindre tyngd av allt. Men det blev ändå en lika tung morgon som alla andra dar nu...tyvärr
Alla tre barnen var hemma med olika symptomer...De är så stora och deras mående krävde inte min uppmärksamhet mer än vid varje måltid.
Jag jobbade på hemifrån och satt i flera möten.
Samtidigt ramlade sms in från honom och svar på mitt mail om förslag på hur barnen ska bo fram till jul..men även förslag vidare i januari.
Det störde en hel del av mitt fokus.

Jag fascineras över hur två personer kan uppleva en situation så olika nu. Jag upplevde hat och ilska av honom häromkvällen och att han skuldbelägger mig i svåra situationer nu med barnen. Jag är absolut inte felfri i mitt agerande ibland, men kan han inte se att han också gör fel?
Hans upplevelse är att han inte alls var så hatisk, utan ”bara” arg på det jag gör, som han menar går ut över barnen.
Men hans beslut och agerande? Det påverkar inte alls barnen? Det är enbart jag som påverkar?

Vissa dagar ringar han dem
inte alls. Han väljer till och med att inte svara sina barns sms. Jag fick då meddela honom att snälla svara, bete dig inte som du gör mot mig...då svarade han ena dottern, men inte mig.

Efter allt han kastade ur sig i onsdags, innan han lämnade mig ”nedtryckt” av hans hårda anklagelser och ord, kom igår ett sms precis som inget hade hänt, med förslag om hur han tyckte vi skulle göra i helgen. Till exempel om vi skulle göra nåt extra för vår ena dotter som har namnsdag på söndag😳

Först tänkte jag. Ok. Är detta nåt typ av förlåt eller vill han nu försöka vända vår nedgående trend till katastrofalt samarbete?

Men att han trodde att jag ville han skulle komma hit, efter att jag föll så djupt i onsdags, sen kämpat mig upp med nöd och näppe till idag, för att jag sen skulle riskera att hamna där igen...ikväll😔 Nej tack. Det var inte min plan eller önskan för min egen skull. Jag mår inte bättre av att ha honom här.

Jag svarade att du får såklart träffa barnen. Men då får du lösa detta med att hämta dem. Det förstod jag skulle bli ett problem, men inte helt omöjligt att lösa. Han har nämligen blivit av med sitt körkort en månad.

Då kom ett förslag som jag inte hade väntat mig. Han hade valt att ringa en av mina få nära vänner/grannar här i samhället, som tydligen hade erbjudit honom att låna deras hus, för att bara där med barnen.

Han har inte varit välkommen i mitt hem mer än två dygn...Innan dess har han fått komma och gå ganska mycket i snart 2 månader. I väntan på hans nya boende...det är fruktansvärt synd om honom...😳

Barnens reaktion på förslaget, var precis vad jag anade. Jag la ingen åsikt i vad jag tyckte när jag berättade. Jag berättade endast förslaget. Barnen såg så förvånade ut. Du skojar, sa en av dem. Aldrig! Sa den andra. Den tredje höll också med.
Då är jag hellre hos pappas familj. Men dit vill jag inte heller.
Sen höll jag med dem.

Så där står jag nu. Eller nej jag står inte. Jag är åter igen nedslagen och får åter igen försöka ta mig upp. Igår kväll fick både mamma och syrran agera livräddare för mig❤️😔🙏🏼

Efter alltför många sms fram och tillbaka så blev det till slut ett lugn. Barnen fick vara hemma med mig. Jag föreslog ett nytt försök imorgon, trots att han i flera sms ville skuldbelägga mig för att påverka barnen att inte vilja genomföra hans förslag om våra grannar/vänners hus och även att två av dem inte ville ses igår kväll.
Men nej. Det idiotiska förslaget får stå för honom.

Jag sörjde en förlorad vän en stund igår, men har valt att inte lägga mer energi på det just nu. Den stora sorgen av separationen tar över och är väl
det enda jag tänker just på. Men däremellan lägger jag allt fokus på barnen och att klara av mitt jobb.

Idag ska jag försöka orka att börja julpynta mer ute och inne.

Kram
Malin











??

Malin Skyman??

Gillar

Kommentarer

Susanne
,

Låter inte klokt nånstans och jag känner med dig. Stå på dig. Så tröttsamt att få höra att man påverkar barnen när man bara förklarar fakta, nån måste ju dessutom göra det. Den som bara hör av sig när den känner för det blir ju tyvärr inte den de känner sin tillit till. Den som är där hela tiden, genom allt, blir det däremot. Inga konstigheter. Har gått igenom samma själv så jag vet hur du har det nu. Stor kram