Bygga pool

Det som inte fick hända...hände 


Luriga känslor

Jag va helt slut igår efter pool-traumat...Jag har inte somnat före 22 på flera månader. Iaf inte under denna separation...
Men så vaknade jag nu strax efter 03🙈
5 timmar sömn är såklart för lite. Men konstigt nog känner jag mig utvilad.

Innan själva gjutningen igår var jag både förväntansfull och nervös. Skulle pool-väggarna hålla? Skulle allt slit senaste två månaderna räcka?

Killarna som skulle gjuta kom. Jag var med första svängen, när de fyllde första blocken nerifrån. Tog inte ens en timma. Allt gick bra. Jag andades ut.
Nu skulle betongen vila 30-40 min innan de skulle fortsätta...
Jag satt inne och jobbade framför datorn, och hade såklart valt en plats vid fönstret, så jag kunde hålla lite koll.
Så var de igång igen. Jag hade ett möte, och kunde inte vara med direkt.
Jag tog upp mobilen för att ta ett kort...DÅ! Ser jag hur de kastar slangen, som fyller betong, utanför poolen och där och då förstår jag att nåt har gått fel😱😰
Jag satt i ett skypemöte...de får höra min förtvivlan: fan! Innan jag hoppar ur mötet, och springer ut mot garaget. Hoppar i mina stövlar, rycker åt mig jackan och springer ut.
Allt jag ser är hur en del av väggen (del av ett frigolit-block har gått sönder) och betong som rinner ut!!! 😭
Killarna har skyndat sig ur poolen för att försöka stoppa flödet och tar en träskiva för att hålla emot. De handlar snabbt och lugnt. Jag börjat såga en regel, för jag fattar att de måste ha nåt som stöttar emot skivan.
Tårarna börjar rinna och paniken i mig som skriker inombords, att nu kommer hela skiten gå sönder. Poolen kommer inte att kunna gjutas klart och det kommer innebära både stora kostnader och att bygga om...😰 Faaaaan!!!!
Under kaoset kan jag ändå tänka att det är tur att hålet inte var in mot poolen, utan allt rinner ut utanför poolen.

Efter att vi äntligen fått stop på hålet/skadan så står jag och hör hur killarna dividerar om hur vi ska fortsätta. Om vi kan fortsätta....
Jag orkar inte höra, utan går undan och gråter som ett barn. Jag skäms..för tårarna är inte bara om poolen utan det är mest om att jag stor själv i denna hemska händelse. Ingen man att ta stöd av i detta.
Jag kan inte stå upp. Sitter på huk och känner hur jag har två val. Ge upp. Eller ställa mig upp och göra allt jag kan för att både orka kämpa och lösa problemet.
Jag tvingar mig att ställa mig upp.

Killarna har, precis som jag, insett att betongen som runnit ut, kommer göra att det som är kvar i lastbilen...inte kommer räcka.
”Men vi löser det” sa de. Vi får hinka upp och fylla i det som saknas för hand. Den tanken hade inte ens slagit mig.

Jag ser hur väggen med hålet har blivit sne...vågar jag ens fråga om de kan hjälpa mig att stötta upp väggarna? Men innan jag ens hinner fundera på hur jag ska säga, så är de igång för att lösa det med😭🙏🏼

Det kommer inte vara 100% på just den delen där skadan hände, det kommer att bli en liten del av väggen som inte gick att räta upp helt. Men...jag och killarna tror inte att det kommer att synas sen när väl soldäcket, runt om är byggt. Invändigt i poolen kommer inte synas, kanske kännas, och det kan hända att själva linern inte blir helt rak där. Oklart. Men det är som det är nu...

Betongen tar mycket riktigt slut. En halv kubik ligger utanför...
Jag skyndar mig in och byter om och sen hoppar jag också ner i betongen, utanför ena långsidan av poolen, och börjat hinka och fylla i pool-väggarna som killarna.
Jäklar va tung betong är! Jag kunde endast fylla hinken 1/3 för att orka lyfta det över mitt huvud. Väggarna är 1,5 m höga.

Efter kanske 30 min är den betong som saknades i väggarna ifyllda. Inget mer hände, men jag kunde inte riktigt slappna av. Tror den känslan kom sen på kvällen.

Jag satte med jobbdatorn i famnen i uterummet och höll uppsikt/vakta poolen de kommande tre kritiska timmarna. Inget hände🙏🏼 Tack gode gud!!!!!

Lugnet började infinna sig mer och mer. Jag kunde till och med äta lite...
Men så skulle mannen komma hem, för att vara med barnen...magen knöt sig igen när jag hörde att han kom hem...

Innan jag la mig för att sova vid 21 (helt dränerad och trött) sa jag till honom att han gärna fick sova bredvid mig inatt (!?)
Malin Malin. Du sårar sig själv nu hörde jag inom mig. Luriga känslor tog över. Men så hade denna dag varit hemsk på många vis. Jag behövde närhet. Hans närhet.
Men han sa nej...det gjorde fruktansvärt ont. Men jag orkade inte ens fälla en får för det. Jag tror jag insåg i samma stund som jag frågade, att detta var nåt annat som talade. Min upplevelse idag, var ett prov på att stå ensam, när olyckor händer. Jag klarade det. Men precis som alla andra människor efter en traumatisk upplevelse....behövde jag närhet.

Känslan fanns kvar när jag vaknade...nu vid 03..det högg i mitt bröst och jag kände hur tårarna började bränna bakom mina ögon, men tillät mig inte att börja gråta😔 ...han ville inte sova bredvid mig. Han ville inte stötta mig eller ge mig den där kramen som jag verkligen hade behövt av honom😭💔

18 år. Han kan inte ens sova bredvid mig...Men Malin, ge dig. Sluta hoppas. Du måste fatta. Du måste lägga detta till den där högen..igen: fatta-Malin-att-han-inte-bryr-sig-eller-älskar-dig-vill-dig-väl😔💔
Släpp det. Du behöver inte honom.
Han är inte värd din kärlek.

Så här sitter jag nu....ensam i mitt kära uterum...dricker en varm kopp choklad och tar en o annan cigg mellan varven. Sjukt hälsosamt....🙈inte...
💔hjärtat blöder konstant, men jag känner också en inre stolthet. Jag läser så många fina dm via Instagram @Homebyskyman som hjälper mig att tro på er! Jag kan bli less på att höra att det blir bra. För det är fan inte bra nu!!!!😰😭😭😭💔
Men..,
Att höra eller läsa att jag kommer gå stark ut detta. Att jag får kännas sorg, vara ledsen osv. det känns långt bort just nu. MEN DET HJÄLPER!!! Så tack!!! Sluta inte. Det får mig att kämpa vidare. En dag. En dag kommer jag vakna upp lycklig igen.

Kram
Malin








Gillar

Kommentarer