Här och nu, Drömmar , Familj

Det var ödet!

Hej mina vänner!

Igår hände nåt galet och spontant! Men jag vill även kalla det för ödet.
Sen jag fått glädjen att få uppfostra och ta hand om tre barn med min livspartner och pappa till barnen, så har de för alltid blivit de viktigaste personerna i mitt liv.
Vägen från att jag blev gravid med vårt första barn har inte alltid varit lätt. Jag har berättat tidigare om mina nervsmärtor i ryggen och alla operationer/behandlingar jag tvingats gå igenom för att lindra den dagliga fysiska smärtan men även den psykiska.

Jag har flera olika smycken som är förknippade med barnen, bokstäver på deras namn i armband, presenter jag fått i samband med att jag fött dem och så det jag använt mest: ett halsband med deras namn på. Se bild längre ner.

Perioder när jag mått sämre psykiskt har det varit viktigt, nästan ett beroende att få ha dem runt min hals eller handled, så att de på nåt vis alltid ska vara med mig. Jag har haft svårt med att separeras från dem, säga hej då på förskolan eller skolan, speciellt vid sämre perioder. Sånna perioder har ofta lett mig in i depressioner, och då har dessa accessoarer betytt extra mycket.

När jag mår bra är detta inte nåt jag funderar på så mycket. Såklart jag saknar dem och gärna önska att man inte behövde jobba så mycket. Då är livet mer i balans och dessa tvångstankar att jag måste ha på mig symboler för mina barn, annars kommer det att hända dem nåt, kommer inte lika ofta. Ja det är extremt - jag vet, och det tar enormt energikrävande 🙈

Så när jag igår var på detta fantastiska event i Stockholm (kolla gärna min story på @Homebyskyman ) och det fanns en tatuerare där som gjorde tatueringar på dem som vill ha. Ja då började jag tänka lite ”kanske skulle jag ändå” Men det var inte förrän Angelica (instaprofilen @Angelicashem ) utbrister: jag ska tatuera en krona!
Haha då börja min hjärna också fundera på en tatuering på riktigt;) Ibland behövs en knuff eller bara nån som vågar bredvid.

Vad jag skulle tatuera var som ni förstår enkelt men var skulle den sitta och i vilken stil skulle texten skrivas i!? Hjälp så många val!

Men jag gjorde det! Min första tatuering! Troligen den enda.
Vad ska mamma och pappa säga;) haha trots mina 41-år så kommer den tanken upp.

Barnens namn

Jag hade tänkt att namnen skulle skrivas i mycket mindre storlek, men tatueraren fick mig sen att inse att den storlek det till slut blev skulle bli mest rätt.
Jag är supernöjd nu! Det ömmar lite och jag smörjer lite salva på då och då.
Det ska bli så kul att visa barnen ikväll. Jag kommer vara beredd på: jag vill också ha en tatuering. Eller: varför står mitt namn först eller sist? Haha ja det ska bli kul att höra vad deras reaktion verbalt blir😁

Men viktigast för mig, med denna tatuering är att mina barn nu alltid kommer vara med mig. Jag behöver inte känna den där oron eller tvångsbeteende längre, och det känns så skönt.
Varför har jag inte tänkt eller gjort detta tidigare?

Det känns som att det var meningen att jag skulle vara där idag var igår av flera anledningar. Detta var en. Jag kommer aldrig glömma denna dag, den kvällen, aldrig glömma den stunden då jag ser hur han tatuerar in mina barns namn. Jag blev berörd och fick någon oförklarlig styrka och energi inom mig.
Jag kände mig modig, stolt och kanske lite chockad också 😄

Tatueraren finns i Vällingby och du hittar deras instagram här. Inget samarbete bara tips! Han var supertrevlig och jätte bra!!

Kram
Malin



Gillar

Kommentarer

Angelicashem
Angelicashem,
så grym du är 😍❤️
nouw.com/angelicashem
MalinsHusochHem
MalinsHusochHem,
Tack detsamma❤️😍
nouw.com/malinshusochhem
louisechf.se,
Wow, supersnyggt!!! Så fint och så mycket kärlek i det. Kram
www.louisechf.se