Separation , Familj, Drömmar

HANS LISTA FÖRSTÖRDE ALLT

Jag har klarat så mycket denna vecka. Jag måste ta in det. Förstå och klappa mig själv på ryggen. Ändå kommer den där hemska ångesten nästan varje morgon. Men den stannar inte kvar lika länge nu🙏🏼

I veckan har jag försökt att ha fokus på självomsorg. Att försöka sätta mig själv högre upp på min prioriteringslista helt enkelt. Eller enkelt. Det är det inte för mig...

Veckan började tungt, men jag hade bokat tid för nya fransar och den stunden att bara ligga ner och någon annan pysslar med mina fransar, är en stund av avkoppling. Sen var det en hel del fix inför Ellens 11 års dag på tisdag.

Äntligen kunde min familj komma hem till mig och barnen på ett födelsedagsfirande. Både mamma och pappa och hans fru hade tagit vaccin, och alla var friska🙏🏼 Så glädjen att få träffas var stor, och jag ordnade så vi alla kunde sitta i uterummet och äta.

Men det var en tuff tisdag. Alla tre barnen var hemma. Födelsedagsbarnet var mycket ledsen och saknade sin pappa enormt. De andra två med. Jag gjorde vad jag kunde för att få denna dag så bra som möjligt, samtidigt som jag var tvungen att jobba och åka på ett möte med min terapeut.

Så fort jobbdagen var slut så började vi fixa och piffa det sista innan kalaset tillsammans. Jag hade timmar innan varit hos min terapeut och samtalet hängde över mig. Men samtidigt så började polletter trilla ner och jag kände någon inre styrka av annat slag som inte varit där tidigare.

Kvällen var mysig men sorgsen. Tankarna av att inte ha barnens pappa där som alla andra tillställningar för barnen, kändes. Så ensamt. Så tråkigt på nåt vis. Vi brukade hjälpas åt med allt innan och under en sån kväll. Men jag försökte slå bort den tanken hela kvällen. Ge mig tankar som: du fixar detta Malin. Du gör det. Det går bra. Kom igen.

Hej då! Alla åkte. Jag föll. Barnen märkte inget. De var alla på gott humör och drog sig till sina rum och tittade på tv mm.

Det var kaos i köket och uterummet. Jag orkade inte ta tag i det.
Tog mitt glas med rött vin som jag inte druckit upp och satte mig i röran i uterummet. Jag försökte peppa mig själv. Ta in att jag klarat av denna dag och kväll. Tänkte på samtalet med min underbara terapeut. Började förstå. Ta in hennes ord. Men inte helt. Det kom dagen efter.
Men tårarna började rinna. Sluta tänkte jag. Men det gick inte.
Så kom sms:et jag väntat på. ”Nu kommer jag, ska bara tanka bilen”💗 Min syster hade lovat att komma efter sitt kvällspass på sjukhuset. Min hjälte. Linda. Som sliter med alla Corona-patienter...
Linda lyfte mig bara av det sms:et men ännu mer när hon sen satt där hemma hos mig. Vi pratade länge medan hon fick äta av kvällens rester. Jag fick berätta, älta och bli hörd. Linda stöttade och fick mig på bättre tankar.

Onsdagmorgon. Det var skönt att ha Linda där. Hon hade sovit över.
Alla barn gick till skolan, utom en av dem, som var kvar hemma. Lindas stöd var en räddning. Jag var ganska slut som person där på morgonen, och hade stor oro för ett av barnen.

Så var det senare dags för ett möte med hjälp från psykiatrin. Mötet skedde via typ teams med video. Mitt andra möte med ”ängla” jag kallar henne så här.


Ängla lyssnade och sen gav hon mig sin syn. Sina tankar i det jag berättade, eller snarare förklarade hur och varför och stärkte min dåliga självkänsla så enormt. Det var då. Polletterna fortsatte att falla.
Jag förstod. Jag insåg.
Ängla öppnade en ny dörr för mig. En jag inte velat öppna eller ta i. Men den dörren handlar om mig och att jag måste fokusera på min egen självomsorg. Sluta kränka mig själv..Sluta Trycka ner mig mer och kräla för en människa som gjort sitt val.

Jag fick flera insikter under samtalet och även bekräftat att jag levt i ett ohälsosamt förhållande en lång tid. Jag har tänkt men inte insett. Inte velat inse. Inte velat tro på sanningen.
Så tillsammans med samtalet dagen innan fick jag styrkan men framförallt insikten: att göra slut jag med. Det får bli ett slut nu. Jag kan inte göra mer. Försöka mer. Be om mer av honom. Det ger mig bara mer sorg av hans fortsatta svar om allt dåligt han upprepar att jag gjort och är som person....och så detta med hans lista han fört över allt dåligt jag gjort i flera års tid. En lista jag hittat i hans mobil, men inte vågade säga att jag sett förrän tidigt förra året.
Ett väldigt kränkande sätt att föra en sån lista, och den fick mig att må riktigt dåligt och påverkade min självkänsla som hans fru och kvinna och mamma till våra tre barn enormt. Det i sig gjorde inte vår relation bättre alls, även om jag försökte undvika liknanden situationer och vara honom till lags. Men att leva med denna ständiga press och vetskap har varit en stor psykisk påfrestning. Hur kunde han göra så?

Listan var punktad, daterad, med hans syn på olika situationer som jag gjort... Men tog han upp dem med mig? Nej.

Borde jag ha sagt att jag hittat den. Att jag varit inne i hans mobil. Absolut. Det var fel. Men så var min tillit till honom efter upptäckten av en sms-konversation mellan honom och en annan kvinna ett par år innan...inte ok. Inte om du är gift. Jag letade efter mitt eget sms som jag skickat till honom. Där jag skickat bilder men som han sagt inte fått. Då såg jag denna sms-konversation...

Min tillit var väldigt låg till honom länge efter detta. Jag krävde att vi skulle ta hjälp av familjerådgivning, vilket vi gjorde. Jag valde att förlåta och gå vidare, men min självkänsla var låg.

Det rättfärdigar inte mitt agerande att titta i hans mobil igen..men det ger en förklaring.

”Det är en stor relationsförstörare, att skriva en sån lista” sa Ängla. Brist på mänsklig förståelse och vilja att kommunicera. Det är inte ditt fel Malin.
Nej det kanske inte bara är mitt fel. Äntligen började all den skulden jag länge tagit på mig att lätta och jag förstod ganska direkt vad jag måste göra. Ge upp. Ge helt upp. Jag behöver annan lycka i mitt liv. Han kommer inte vara en del av den längre.
Ängla tyckte jag skulle ha så lite kontakt med honom som möjligt nu. Bara om barnen och vårt ansvar som föräldrar.

Om du ställer dig frågan: Tror jag att detta samtal med honom kommer ge mig det jag behöver? Kommer han svara eller stötta mig? Är svaret nej. Stop! Ring inte. Sa Ängla. Din rådande situation just nu, bedömer jag som medelsvår depression. Du behöver läka och ta hand om dig. Ditt fokus ska vara att ta hand om dig nu och dina barn. I det finns inte han just nu. Det gör dig bara mer illa.

Så redan efter detta möte skrev jag ett långt meddelande till honom. Förklarade och önskade att vi nu kunde höras enbart via sms om barnen en tid. Tror ni han kunde förstå och stötta mig i det? Nej. Han började ringa direkt. Jag svarade inte. Bad via sms att svara där. Det har sen fortsatt i flera dagar. Han fortsätter ringa. Jag fortsätter att inte svara. En dag. Men inte nu.

Jag kände mig befriad av mitt beslut. Fortfarande i sorg. Absolut. Men befriad från tung börda på mina axlar. Att få det förklarat och sagt till mig det var nåt jag behövde höra och jag var äntligen mottaglig och kunde ta in det. Jag ska inte ska bära all skuld utan inse att jag måste släppa mitt hopp och mitt kämpande att få nåt litet tillbaka av honom. Det är slut nu.
Jag gjorde slut med mig själv i detta beteende jag haft. Det känns svårt samtidigt som det var enkelt beslut. Insikterna hade infunnit sig.
Sen den dagen (onsdag) har jag vaknat med en helt annan inställning. Den är inte ljuvlig eller enkel på nåt vis, men den är av ett slag som ger mig en helt annan väg framåt. En annan styrka. En insikt som kommer hjälpa mig att släppa tankar att han är den enda för mig.

Mitt i allt detta så händer andra saker. Nu är bodelningen helt klar. Det sista är ordnat mellan oss och jag kan stänga det kapitlet. Diskussion om underhållsstöd pågår men nu har jag tagit hjälp av försäkringskassan, för jag fann inget annat val.

Jag har fortsatt kämpat med mitt poolprojekt och klarat av att bygga klart pool-trappen (rätt denna gång) och haft elektriker hos mig som installerat allt till poolen och spabadet.

Så i torsdagskväll kunde jag fylla spabadet med vatten och igår blev det premiärdopp på självaste valborgsmässoafton med barnen 💦🙌🏼😍

Idag lördag, ska jag fortsätta med soldäcket och poolen. För snart är det dags för linern, och då betyder det att vatten ska i poolen 👏🏼 Detta projekt är det bästa beslut jag tagit och även om det varit och är tufft, att rodda och planera allt själv, så ser jag hur jag närmare mig målet 🙌🏼😍😭🙏🏼 och att se min nya omgivning framför uterummet växa fram är en obeskrivlig och stärkande känsla.

Ta hand om dig
Kram
Malin






Gillar

Kommentarer