JAG BLEV ALLDELES PIRRIG!
Ja vad kan det ha varit som fick mig att bli pirrig i magen?đ
Kommer till det.
Jag fick vÀrldens dipp i söndags, efter att barnens pappa varit hÀr hemma, för att jag bett honom om att hjÀlpte mig med en sÀng till ett av barnen. Jag skrev lite om det hÀrom dagen. Att vi gjorde det tillsammans ihop, fick mig att tÀnka pÄ allt det goda med oss. Det gjorde sÄ himla ont i mig. Det kÀndes nÀstan som jag knappt kunde andas.
Men Àven om det blev ett fall, sÄ tog jag mig mycket snabbare upp Àn vanligt och jag kÀnner hur den vÀrsta krisen i detta har lagt sig. Kurvan börjar plana ut och det hÀnder mer sÀllan Àn ofta nu.
Bara det att jag börjat trÀna lite (5:e dagen idag) har fÄtt mig att kÀnna mer styrka och energi. Det gör inte lika ont i kroppen, det gjorde inte lika ont att trÀna idag. Det kÀndes inte lika tungt. Jag sprang lite mer Àn en kilometer och jag gjorde till och med en runda av min brors trÀningspass (styrketrÀning).
Kraften i armarna Ă€r otroligt svag och jag kunde inte riktigt njuta av just de övningarna. Men jag gjorde detđȘđŒ
VET NI!!!
Jag fick ett meddelande idag vis mitt Instagram konto: homebymalins, som gjorde mig barnsligt pirrig i hela kroppen men JĂTTE GLAD! đđ
Expressens inredningstidning: Leva och Bo, vill göra ett hemma-hos-reportage i slutet av denna mĂ„nad hos mig!! đđŒđđđđŒ
Kan ni fatta! Mitt i allt elĂ€nde sĂ„ fĂ„r jag denna förfrĂ„gan. Det Ă€r faktiskt lite av en dröm som blir sann! Jag Ă€r stolt över det!! Jag Ă€r stolt över att jag orkat fortsĂ€tta med bĂ„da mina konton och denna blogg. Men det har ocksĂ„ gett mig sĂ„ mycket tillbaka. Allt stöd jag fĂ„tt senaste 5 mĂ„naderna av er vĂ€nner/följare i denna livskris, men det blir ocksĂ„ ett kvitto pĂ„ att jag har skapat ett hem som kĂ€nns intressant och âsnyggt hemâ som hen skrev till migđđđŒđ„°
Jag ska sĂ„klart hĂ„lla er uppdaterade nĂ€r reportaget kommer senare i Ă„r!đđŒ
IgÄr...
Min ensamma kvÀll igÄr blev inte sÄ ensam, jag fick sÀllskap av ett barn och senare kom de andra tvÄ...jag lider med med barnen. Jag önska jag kunde fÄ allt detta de tvingas gÄ igenom att försvinna. Men i det Àr jag helt maktlös. Jag kan bara göra det bÀsta jag kan för att de ska mÄ sÄ bra nÀr de Àr hemma hos mig. Jag stÀnger ingen dörr, Àven om jag börjar kÀnna ett stort behov att fÄ vara ensam efter arbetstid och Àven nÄn helg.
Kanske den önskan Àr ett kvitto pÄ att jag kanske börjar bli starkare i detta? Jag tror det.
Barnens pappa frÄgade inte mig om barnen fick följa med till hans brors sons födelsedagskalas idag. Jag viste mycket vÀl att han fyllde Är idag, sÄ jag hade vÀntat mig att han skulle frÄga om han kunde fÄ ta med sig barnen, trots att det var min dag...men nÀr han inte gjorde det, sÄ sa jag pÄ telefon imorse, att det Àr sÄklart var ok att han kunde ta med sig barnen dit. Arvid ville vÀldigt gÀrna fira sin kusin, och Äkte ivÀg med sin pappa.
Flickorna var upptagna, sĂ„ dĂ„ passade jag pĂ„ att trĂ€na lite. Jag skulle behövt Ă„ka och handla mat...men jag orkade inte. Borde Ă„ka nu men...nĂ€ sĂ„ seg och dessutom har jag redan pyjamas pĂ„ migâșïž
Ha en fortsatt fin kvÀll!
Kram
Malin
