Familj, Separation

JAG VILLE SKRIKA

Ännu en dålig överlämning igår...

Jag ville skrika när jag satte mig i bilen igår kväll...23.45 typ.
Men bredvid mig satt en ledsen och trött 7-åring som ville hem till mamma. Till mig.

Jag fick såklart bita ihop.

Barnen blev hämtade av sin pappa mitt på dagen igår. Två av tre följde med först. Den tredje blev hämtad senare, när hon ändrat sig.

Jag satt och jobbade i sovrummet, när han hämtade dem. Jag hörde hur han prata med barnen. Så blev det tyst efter ca 30 min.

Han sa varken hej när han kom eller hej då när de åkte. Men jag var ändå ”glad” att barnen följde med.

Men...så hör jag en nysning av ett av barnen. Va!? Har han lämnat ett av barnen!? Åkt med två och inte meddelat mig!? Jag gick ut från sovrummet och såg min ena dotter vara kvar hemma...ledsen..

Jag tröstade henne.

Sen skrev jag ett sms till deras pappa. Det frågade hur han kunde ge upp så? Hur tänker han? Hon var fortfarande ledsen och jag fick trösta. Senare blev hon upphämtad igen, efter att jag hade motiverat henne och ett samtal från min andra dotter...hennes pappa försökte inte ens...eller var det via vår äldsta kanske? Förstår ni hur hemskt detta är. Deras pappa använder barnen för att lösa hans svårighet i att få med sig alla...

Samma dottern kom hem vid halv nio tidigare på kvällen.

Jag fick ingen lång stund själv, men jag ska inte klaga. Det känns alltid bättre att ha nån eller alla barnen hemma...såklart.

Vid 23.00 ringer den minsta. Jag missade samtalet med några minuter.
Ringer upp men inget svar.
Ringer igen. Inget svar.
Då sms:ade jag barnens pappa. Frågade om min son inte fick svara?
”Varför skulle han inte få det?” Får jag till svar. Kors. Ett svar inom nån minut. Det händer sällan.
Han fortsätter: “du får komma och hämta honom”
!?!?!?
Jag skulle hämta honom!? Hur många gånger har jag inte gjort det..både hämtat och lämnat ledsna barn.
Jag skulle jobba idag, han är ledig. Redan där och då blir jag arg och besviken.

Jag ringde barnens pappa. Han svarade inte. Så då fick jag skicka ett sms till:
”Då kommer jag då”

Innan ringde jag den äldsta dottern som är där och jag hör hon inte heller vill vara kvar. Ensam.
Du får göra som du vill, säger jag. Jag kommer nu och hämtar lillebror.

Varje gång de varit där, så hör jag hans ord i dem. Som ”vi har inte sovit här på 4 veckor” det kom ut från två av dem...en pappa som anklagar mig för att blanda in barnen i det som händer oss emellan. Nu lägger han sin frustration på dem...jag blir så ledsen.

Det är ganska fascinerande hur han får medhåll och stöd från våra gemensamma ”vänner” (inte jag), troligen mest för att jag skriver om detta så öppet. Eller jag vet att det är så. Om de visste hur han försvårar allt för barnen med hans otäcka beteende mot mig. Han är en helt annan person nu, sen han lämnade vårt familjeliv.. Jag måste tro och försöka inse att jag kommer få det bättre utan honom. Men jag har svårt att acceptera att han gör barnen mer illa i hans agerande mot mig och den kommunikation som vi behöver för att barnen ska få det så bra som möjligt.

När jag kom till hans hem igår kväll vid 23.30, möts jag av en ensam son...
Vi kramades och jag hjälpte honom att klä på sig. Hans väska stod packad och klar.
Deras pappa och min andra dotter syntes inte till. Jag hörde dem till slut från ett annat rum.

Jag ropade hennes namn.
Så kom hon och jag kramade henne länge. Hon hade också packat sin väska.
Sonen och jag började gå mot bilen, men kvar blir dottern i hallen med sin pappa. Hon blev ledsen. Jag vet att hon var kluven och vill säkert delvis stanna delvis åka hem med mig.
Jag har tidigare sms-at deras pappa flera sms, men i vanlig ordning inte fått ett enda svar. Jag är redan ledsen och arg över det och nu detta...jag fick ta på mig kläder och hämta barnen, inte han.
”Kom nu Malva” säger jag. Jag ber Arvid sätta sig i bilen och vänta.

Sen säger jag några hårda ord om hennes pappa och hur jag inte kan fatta hur han kan göra så här. Inte vilja träffa och prata mig och inte få det bättre för er barn. Jag är arg när jag säger det, och Malva blir då ännu mer ledsen. Så jag ångrar mig direkt. Men skadan är reda skedd.
Hon låste in sig på hans toalett och jag tvingades ta mig in i hans hem.
Men hon vägrade att komma ut och sa att hon vill stanna. Hon tyckte jag var dum mot hennes pappa...det gjorde det ont. Speciellt när det han som skapar dessa hemska situationer.

Jag blir arg och ledsen på honom. Mest arg. Hans blickar i min nacke bara eldar på allt jag kände där och då.
Jag hatar honom för att han utsätter våra barn för detta. Jag hatar att han inte vill träffa mig för att prata om hur vi ska få detta bättre, så att barnen vill vara där mer. Han borde väl vilja det? Eller? Han kanske börjat vänja sig vid ett liv utan barn.
Tydligen, eftersom han inte kan få nåt barn att vilja sova över. Verkar inte ha nåt tålamod för dem, eftersom jag fick hämta vår son.
Jag ber han hålla tyst när han ber mig att gå. Jag fortsätter försöka att få ut vår dotter från toaletten. Men hon är bestämd. Jag vill stanna, sa hon.

Hennes pappa gör ingenting i situationen.

Jag är så arg och ledsen, och ännu mer på hur hans närvaro påverkar mig. Detta hade garanterat kunnat undvikas om han kunnat vara mer vänlig och förstående och fatta att han och jag behöver kunna kommunicera med varann. Inte som han. Inte svara sms eller ses för att prata om barnens mående och allt som händer barnen i skolan, få till överlämningar mm.

Vem lyssnar han på? Nån säger helt klart att han inte ska träffa mig. Det förstör bara ännu mer för barnen.
Jag känner sån ilska över hur han behandlar mig. Sina barns mamma. Vi kommer alltid ha tre barn ihop. Varför inte göra denna början bättre?
Varför gör han det värre? Så hemsk strategi. Overkligt. Jag kan inte se den man jag en gång älskat så mycket. Han är borta.

Jag vill inte ha den här mannen längre.
Den jag saknar finns inte. Jag måste inse det.

Jag väljer att åka därifrån. Utan dottern som fortfarande stängt in sig på toaletten...

Satte mig i bilen med min son. Han hade suttit där och väntat...bara det kändes fruktansvärt att han skulle behöva göra och jag ville som sagt skrika och gråta ut allt...men fick koppla på en lugn och trygg ton för hans skull. Såklart.

Arvid somnade nästan direkt när jag burit in honom till mitt sovrum i natt. Knappt att jag klarade av att bära honom med min värk i rygg och kropp, men ilskan jag kände inom mig gav mig styrkan för att orka.

Vi gör båda fel i denna situation. Jag blir ledsen på mig själv...Somnade sent.

Det blev en tuff dag idag att jobba hemifrån. Men jag klarade det.

Jag klarade till och med att få iväg två av barnen idag till sin papp, jag packade för att de ska vara där till på torsdag. De ville såklart inte det, men jag sa till dem att nu blir det så! De skrek och var arga när jag sa det, men förklarade samtidigt lugnt att jag behövde få avlastning. ”Er pappa får ta hand om er nu”.

Samtidigt inkommer sms att deras pappa tycker den ena dottern ska får vara hemma hos mig och den andra vill sova hemma hos mig ikväll!? 😳 Men hur är det möjligt? Han är arg för att jag inte vill tvinga barnen att vara hos honom, men han själv försöker inte ens att motivera dem till att stanna eller vara hos honom!?

”Jag ska jaga vildsvin med sonen ikväll” Jaha men så kul. Men nu har du tre barn att ta hand om! Sluta beklaga dig för våra gemensamma bekanta att du inte får träffa barnen eller ha dem hos dig! Du försökte inte ens få dem till dig.

Det såg JAG till...även denna gång!

Han skriver att vi behöver styra upp umgänge/boende...ok😳 det har vi delat upp denna månad. Men de har vägrat att bo där. Han har gång på gång gett upp! Nu var det jag som fick nog.

Jag bad åter igen att få en stund att prata med honom när han skulle hämta barnen. ”Jag tycker inte det är bra förutsättningar för det”

Så jävla trött på hans feghet som vara gör det värre för barnen.

Nu hoppas jag han tar tag i sin pappa-roll och ser till att barnen trivs och känner sig trygga hos honom. Att han lyssnar på dem och inte får dem att vilja komma hem till mig ikväll, inatt eller imorgon.

Jag behöver vara fri från barnen nu! Jag behöver återhämta mig, få jobba i fred detta sportlov, få göra sånt som jag inte hunnit med. Det första blir att beställa en diskmaskin 😄

Ha en fin kväll!

Kram

Malin


Mina underbara barn. Jag önska jag kunnat förhindra det ni tvingas gå igenom.

Gillar

Kommentarer