NU STICKER JAG UT HAKAN!🙊

Är det skryt eller stolthet?
Ja nu kanske jag sticker ut hakan lite🙊
Att skryta är nåt fult i vårt samhälle. Ordet har verkligen en negativ klang.
Men borde vi inte bli bättre på att klappa oss själva på ryggen och dela med oss av saker som vi kan vara stolta över? När vi lyckas eller när vi klarar av nåt som vi aldrig varit med om eller gjort? Utan att oroa oss att andra ska känna: ”vem tror hen att hen är egentligen!?” ”Tror hen att hen är bäst på nåt vis?” ”Hen söker bara bekräftelse. Har ett stort bekräftelsebehov”

Men i detta inlägg vill jag inte skryta utan snarare fokusera på: stolthet och berätta om mina underbarare följare stöttar och peppar och ger mig bekräftelse på mitt Instagram
@MalinsHusochHem ❤️🙏🏼 Ja du läste rätt. Bekräftelse.
Jag vill förtydliga här: att jag har inte mina sociala kanaler för att jag har ett ”bekräftelsebehov” som en del kanske tänker, en del skrivit till mig, en del t.o.m. sagt. Jag skriver och är kreativ i mitt hem och liv för att jag älskar det, för att det utvecklar mig som person och för att jag gärna vill dela med mig av det och inspirera andra.
Men självklart! Blir jag glad av att få positiv feedback! Jag skulle ljuga annars☺️

Stoltheten i detta inlägg handlar om den reaktion jag fått av er gällande det jag delar av mig av nu, i form av olika projekt hemma (platsbyggd hylla och nu soldäcket runt poolen som jag bygger själv) Hur det hjälper mig och ger mig energi.
Jag vill berätta om hur jag fått mitt ”driv” tillbaka, som många skriver om och berömmer ❤️🙏🏼

Hur kan jag? Hur orkar jag? Mitt i en svår kris i livet? Hur gör du?

Ja var kommer det ifrån mitt i all sorg och den depression som jag har nu?
Det är pga flera saker, men bla saker som hände i februari/mars som fick mig att: ”vända blad” ”hitta en annan väg framåt” ”tänka mer positivt” ”börja tro på mig själv” ”bli mer snäll mot mig själv” ”lyssna” ”lugna ner mig” ”jobba med att acceptera läget” ”reflektera” ”förbättra” ”förändra” mm.

Jag visade mig själv att jag klarade av saker i vardagen bredvid den stora sorgen.

Jag fick vara med om både tuffa utmaningar på jobbet som projektledare men även bloggare/Influencer efter jul.

En speciell händelse...där jag fick medial kritik och uppmärksammad eller uthängd på en större blogg, nyhetssida och stort instagramkonto här i Sverige, gällande mitt blogginlägg inför Sälen-resan med mina barn och stories på mitt lilla Instagram under tiden vi var där, var det som startade hela attacken mot mig.

Händelsen var tuff. Jag kände mig missförstådd samtidigt som jag faktiskt gjort fel. Jag hade skrivit osanning om barnens hälsa i form av förkylning/feber i bloggen några dar innan och galet nog inte tänkt på att det skulle kunna uppmärksammas av de s.k ”Corona-poliserna” för att sedan informera det vidare. Jag kan bara förklara det med att jag mådde inte bra dagarna innan.
Jag har valt att vända på den händelsen och jag har fått flera fina följare som först hade en negativ inställning när de sökte upp mina sociala kanaler, som sen sett nåt annat. Sanningen och stannat kvar🙏🏼

Resan till Sälen var också ett av de svåraste momenten jag utfört sen jag blev lämnad. Den första lilla egna semestern med barnen. Helt själv. Min första födelsedag också, utan honom. Det kanske låter löjligt och enkelt.... Men tänk er. 18 år ihop. Din stora kärlek lämnar dig. Tre barn. För er som inte blivit lämnad med barn eller varit gifta, eller tillsammans med någon så många år, ledsen...Men ni kan aldrig riktigt förstå helt hur smärtsamt detta är. Ni kan aldrig förstod hur tungt det är att genomföra vissa saker själv med barnen. Alla minnen mm.

Sälenresan visade jag mig själv att jag kunde genomföra en semesterresa med mina tre barn helt ensam. Fixa och styra upp 4 dagar själv i fjällen. För er som har barn och varit i fjällen med barn ensam eller med sin partner, VET att det inte är en dans på rosor, även om upplevelsen slår allt och värdet av att komma iväg och åka skidor är det som gör det värt det med råge! Men allt runt omkring stuga, fixa mat, liftkort, utrustning, hålla tre olika individer nöjda och sen själv hinna njuta lite 😅🙈 kan bli ganska påfrestande. Jag tänker inte ljuga om att jag vissa stunder fick gå undan barnen och gråta ut och tömma lite av alla känslor som kom av att nu vara ensam med barnen, saknaden av honom blev extrem ibland.

Under februari fick jag även större bekräftelse på att det jag gör och skriver syns och hörs och uppmärksammas positivt. Två tidningar hörde av sig (🙌🏼❤️) och det var speciellt tidningsreportaget i Leva och Bo (expressen) som jag hoppade riktigt högt för! Just den dagen. När jag läste meddelandet eller frågan om jag ville vara med...ni fattar inte. Det gjorde inte bara min dag utan det gav mig en sån boost att det startade det driv jag inte haft på flera månader. Helt plötsligt fick jag en bit av den där viljan tillbaka som jag saknat. Så då kom tankarna på att försöka bygga den där platsbyggda hyllan innan reportaget. Jag fick liksom en rejäl spark i rumpan!😃

Sen jul har jag även haft stöd i form av psykolog-hjälp och terapeut, och det har såklart varit ett enormt stöd och bra bollplank.
När jag började var jag väldigt trasigt och nervärderat mig själv ganska hårt över att ha blivit lämnad av min man. Jag hade tryckt ner mig själv i botten och tagit för stort ansvar i det som hänt.
Här har jag fått hjälp att se mig själv mer, att ta hand om mig och hur jag ska ta mig framåt snarare än bakåt i tankarna. De har stärkt mig och fått mig att sträcka på mig både psykiskt och fysiskt.
Resan är långt ifrån över för mig i detta. Varje dag är en kämpan. Ibland varje timma.

Jag finner stor glädje och tröst i alla meddelanden jag får av er här och via mina Instagram. Så för att ni ska förstå varför, visar jag nu några utvalde skärmdumpar på dessa meddelanden längre ner. Stort tack till alla er som skriver och stöttar mig ❤️🙏🏼

Ha en jätte fin lördag nu! Solen skiner och blå himmel. Underbart🙌🏼☀️

Kram
Malin

Gillar

Kommentarer