Familj, Mina barn, Separation

Så kom dagen

Han hade sagt det. Men jag trodde inte han skulle göra det så snart.
Han skrev på. Skickade in den.
Jag fick den som sagt igår. Stämning om skilsmässa.
Jag sov så dåligt inatt att jag inte hörde larmet imorse. Jag vakna 7.30 och var helt slut i kropp och själ. Denna morgon var extremt tung.

1 december brukar vara en dag jag älskar. Startskottet för en av årets bästa månader. Julen❤️
Men idag fanns bara ett i huvudet på mig. Idag skulle han flytta in i sitt nya boende och hämta sina sista saker med familj och vänner här hemma...

Jag började jobba som alltid. Tankarna var svåra att få bort, men så fort jag kommer in i rollen som projektledare och skulle styra ett möte, så tog den över och jag kunde fokusera. Det gick bra.

Alla tre barnen var hemma idag.
Ursäkta...men...Jävla corona! De hade helt klart varit i skolan om det inte var för denna hemska epidemi...

Men jag har världens bästa barn❤️🙏🏼
Alla tre hjälpte till på olika vis idag. En tog hand om disken och städade undan (visserligen för 12kr för ett spel☺️ men ändå! Det var en billig lösning på nåt jag inte hade ork för)
Den minsta gick ut med hunden och soporna.
Den äldsta tog också en runda med Morris och fixade med mat till sina syskon, när jag satt i möte🙏🏼

Så närmade sig klockan 16.00. Jag stängde igen datorn. La mig på sängen i sovrummet. Kände hur ångesten började krypa i mig. Tårarna hade runnit nästan hela dagen. På lunchen kom en vän ut och satt med mig i uterummet. Jag fick prata av mig, gråta och älta.
Det tar liksom aldrig slut.
Jo en dag. Det har många av er sagt eller skrivit till mig.
Men den dagen känns långt borta nu...
Jag vet att den kommer. Men det hjälper mig inte så mycket just nu. Jag förstår att sorgen måste få sin tid. Tårarna måste få rinna ut.
Förtvivlan måste få älta.

Flickorna kom in till mig i sovrummet.
”Kommer de snart?”
”Ja snart svarade jag”
Jag hade precis fått ett sms att de var på väg.

Så hör jag nån i garaget. Under ca 30 min hör jag hur de tar ut alla saker. 30 min av fruktansvärd sorg, ångest, hjärtesorg. Eftersom jag har två av barnen i rummet, försöker jag hålla inne känslorna. Men tårarna kan jag inte hindra.

”Du är inte värd honom mamma” säger den äldsta. Det har hon sagt några gånger förut. Varje gång blir jag förvånad över att hon säger så. Vad är det hon sett? Eller förstått. Endast 11 år, snart 12.

”De åker snart mamma” fortsätter hon
”Det blir snart bättre”
Orden tröstar liksom hennes varma strykningar på min arm.

Jag säger till barnen att gå ut och hälsa på sin pappa. Två av tre väljer att lyssna på mig.
Men en av döttrarna vill inte.

Så börjar det tystna i garaget. 30 minuter har snart gått.

Så hör jag ett glatt ”hej då!” Från mannen.
Det var som att få en kniv i hjärtat..
Om han ändå inte gjort så. Räckte det inte att de redan sagt hej då i tvättstugan.
Var det så illa att han ville att jag skulle höra hans glad stämma?!?! Kan han vara så taktlös?

Jag börjar verkligen stor gråta. Barnen börjat trösta. När jag hör deras underbara röster och känner deras varma kramar. Inser jag snart att jag måste bryta detta. De ska inte behöva trösta mig.
Jag hör hans ord i huvudet: ”sluta använd barnen som snuttefilt”😓

Jag säger till barnen att det ordnar sig. Jag tar med Morris på en liten promenad, och får lite luft.

I garaget är det tomt av hans saker.
Jag kom att tänka på hur jag bara rafsat ihop alla hans kostymer och slängt upp dem på den stora möbelhögen...liksom skor som han glömt att packa.
Undrar vad han tänkte när han såg det
Det skiter jag i. Hur sjutton kunde han be mig på sms att packa ihop det!? Han var här så många timmar i söndags...

Jag sopade bort spår av skärp och annat.
Körde sen in bilen och stängde porten.
Det blev nån slags lugn i mig ändå.

Nu kan han inte tvinga sig in här för att umgås med barnen. Nu har han sitt eget ställe. Jag slipper se honom och såras över att han inte vill ha mig i sitt liv.
Nu måste jag bara förbereda mig på det som jag kommer ha absolut svårast för i detta.
Att barnen inte kommer vara här hemma jämt....

Mitt mantra: Det ordnar sig. En dag i taget. Det blir bra en dag Malin. Du fixar detta. Du är stark. Du kommer finna lyckan en dag.

Kram
Malin


Gillar

Kommentarer