Så kom det. Brev med hot om domstol.

…skulle bara kolla postlådan innan jag skulle åka och handla lite mat till kvällens grillning med mina barn och min mamma.

Där låg ett kuvert.
Kuvertet avslöjade att det var från en advokatfirma. Hjärtat stannade till och jag kände mig lätt knäsvag. Rev upp det direkt. Läste. Rusade in till min mamma som var hemma hos oss. Tack gode gud för det ❤️🙏🏼
Läste det för henne, vi tittade på varandra. Fanns liksom inga ord för innehållet där och då. Men givetvis utbytte vi några ord. Ledsna och arga ord om honom… Men sen…
”Jag åker och handlar nu” sa jag.
Satte mig i bilen, trodde jag skulle kunna skaka av mig det. Brevet lyste vitt bredvid mig på passagerarsidan.
Stannade vid mataffär. Då. Jag kunde inte hejda tårarna. Jag kunde inte kliva ur bilen. Jag tog upp brevet igen. Läste det om och om igen. Precis som jag försökte förstå om det verkligen var sant.

Brevet börjar med en inledning att advokaten fått i uppdrag av barnens pappa.

Sen kommer ett löjligt förtydligande om vilka våra barn är, och vad som hänt i korta drag, precis som jag inte visste det.
Men det var inte det värsta.

Tredje stycket…jag skulle kunna kalla det (ursäkta uttrycket) ordbajseri eller ännu en kränkande och nedvärderande text om att jag som mamma till mina tre barn inte förstår eller tycker att det är viktigt för ett barn att ha båda föräldrarna i sitt liv. ”Ofta och gärna i vardagssituationer”!? Jösses nähe! Det trodde jag inte alls var viktigt.

Jag undrar om människan hade egna barn eller om hon trodde jag var så fruktansvärd att jag vägrade deras pappa umgänge. Vad har han egentligen gett för information!?
Jag blev så arg och ledsen på samma gång.

Fjärde stycket kommer det stora hotet. Barnens umgänge med sin pappa kan fastställas antingen i en dom från tingsrätten eller i ett skriftligt avtal som även ska godkännas av socialtjänsten (!)

Han kräver alltså ett juridiskt bindande avtal som jag ska skriva på annars går denna advokat vidare till domstol.

Avslutningsvis stod det att om jag inte besvarade detta senast 26 juli kommer han att låta denna advokat pröva detta i domstol.

Jag fann inget telefonnummer till advokaten på brevet, så jag fick googla på hennes namn.
Signaler går fram. Hon svarade.


Under kommande minuter berättade jag MIN version av senaste tiden och att det var jag som tagit kontakt med familjerätten och sedan önskat möte. Nytt datum fick jag inte pga semester-tider.
Jag berättade så mycket jag kunde och även senaste umgänget, där han lämnat tillbaka två barn efter endast ett dygn, när de skulle vara där två dygn. Ändå önskar han tvinga dem till mer. Växelvis boende. Varannan vecka!?
”Så du motsätter dig inte umgänge med barnens pappa?” Får jag som fråga. Va!? Självklart inte!

Jag förstår inte hur han kan göra så här mot våra barn. Att han sparkar på mig som redan ligger ner är jag numera van vid, faktum är att jag håller på att ta mig upp. Hans sparkar tog hårt idag i och med detta hemska beteende och beslut att dra in en advokat i detta. Men jag tar mig upp snabbare än han kan ana. Jag är starkare. Jag tar dessa slag. Han kommer inte få mig falla när jag snart står upp.

Varför då blanda in en advokat? Tror han barnen blir mer sugna på att vara hos honom då? Tror han att de kommer gilla att han via advokat och juridiskt bindande avtal om sina barns umgänge och boende hos honom, kommer jubla och tycka att detta var rätta sättet att vinna deras förtroende och kärlek?
Han och enbart han ansvarar för att de ska vilja bo hos honom. Men istället lägger han energi och kritik i flera månader på att lägga all skuld på mig.

Vore det inte bättre att visa våra gemensamma barn, att detta kan lösas mellan oss föräldrar, deras mamma och pappa?? Varför kan han inte ta sig samman och inte vara så rädd, för att sätta sig ner och prata med barnens mamma? Med mig? Som han varit ihop med i 18 år!? Jag har bett honom så många gånger att vi ska ses för att prata med varandra. Att telefon inte är bra utan att vi borde ses utan den. Men han vägrar😔
Vem är det som ger han råd och hejar på hans extremt okänsliga val av väg!? Människor utan barn, utan den minsta erfarenheter av hur hemskt det är att vara barn i en sån här situation. Helt säkert.

Att tvinga fram ett avtal på umgänge med sina barn!?😭😨💔 de är inget hyreskontrakt vi talar om nu! DET ÄR BARN. MINA BARN.

Jag känner stor skam för hans agerande. Jag är mest ledsen för mina barns skull. Fruktansvärt. Han behandlar dem som om de inte skulle få bli hörda. Han skiter i att de inte vill bo hos honom. Han skiter i att barnen mår dåligt på olika vis och att det redan gett både psykiska och fysiska besvär.
Nej allt det är mitt fel. Han gör inget fel i detta. Det stör mig enormt. Jag vet att jag gjort fel i detta stundvis och jag kan erkänna att jag gjort fel. Jag har aldrig blivit lämnade med barn efter så många år. Jag har aldrig fått känna denna fruktansvärd hjälplöshet, smärta, tvingande liv, ensamhet, sorg, smärta förut. Men han har inte en gång medgivit att han agerat fel under hela denna resa. Tror han att han är perfekt?🙄

Jag kände inget behov att ens bemöta honom i detta med hotet om domstol för att få avtal om umgänge med barnen. Jag gjorde det via hans advokat.

Jag har fått många tips via er läsare/följare på mitt Instagram: @MalinsHusochHem men igår hade jag inte orken för att ta tag i det eller ev ringa en advokatfirma för att ha en dialog om fortsättningen av detta.
Men hur ska jag ha råd? Det finns inga pengar för att lägga flera tusen på en advokat just nu. Han väljer att göra det mitt i min semester och barnens sommarlov. Det första sommarlovet sen han lämnade mig. Förstår han inte att det är en stor omställning för dem, denna sommar…

Många av mina följare har uttryckt det hjärtlöst av honom att agera så här just nu. Hur kan han? Vad är det för fel på honom? Men vad händer Malin? Tror han detta kommer bli bättre?

Oavsett utgången av detta, så önskar han, nej jag menar: så kräver han nu ett juridiskt bindande avtal gällande hur och när barnens ska träffa honom? Vad är hans minsta krav då? Jag kan läsa att han önskat varannan vecka sen separationen (det har jag vetat och vill gärna att det en dag du kan fungera, men det har inte ens fungerat med två dygn de allra flesta gångerna), eller ett stabilt omfattande umgänge med honom…(?)

Ja varannan vecka villa han ha och trodde var möjligt från dag ett när han flyttade i december. Vilket inte barnen alls ville eller kunde tänka sig. Några dagar i taget var deras önskan.
Vad menar han eller advokaten då med ett stabilt omfattande umgänge? om det inte är varannan vecka? Vi har testat 3 dagar hos honom och 4 hos mig.
Sen 2 dagar hos honom och 5 dagar hos mig. Det senaste har fungerat bäst, men har behövt justeras vissa veckor pga barnens önskan om kompisträff mm, hans jobb nu på sommaren, och min justering när min bror kom hem. Inte träffat oss på 1 år och 9 månader. Men det lyckades han också finna fel på att jag enbart tänkte på mig själv.
Att barnen ville träffa sin morbror efter så lång tid, nej det var inte en godkänd anledning.

Så där är vi nu.
Idag ska jag försöka orka ringa några samtal och kolla upp lite för hur jag ska agera i detta. Vad blir bäst för barnen?
Jag hade önskat att han ställt den frågan till sig själv. Väntat. Gett oss som skilda föräldrar en chans att lösa detta på egen hand.
Det är vårt ansvar. Ge det bästa till våra barn. Men inte. Han tar den värsta vägen av dem alla. Han vill driva det till att tvinga barnen att dela upp deras liv via ett juridiskt avtal💔

Hur skulle du göra i denna situation? Har någon varit med om detta?
Hur ska jag kunna rädda barnen från att både känna sig och bli tvingad till umgänge?
Är det rätt att tvinga en 12-åring? 11-åring? 8-åring?

Det blev inte många timmars sömn inatt.



Gillar

Kommentarer