Här och nu, Separation , Familj

SÅN ÅNGEST OCH SORG


Jag försöker att inte tänka så mycket på förra påsken eller alla andra år vi firat påsk ihop med barnen. Men det är svårt. Tankarna dyker upp, och det är precis som de försöker få mig ur balans...så jag försöker skjuta undan dem.
Inte nu. Tänker jag. Sen.

Ibland kommer de från barnens minnen. De pratar glatt om olika minnen och givetvis hakar jag på då och gläds åt dem med dem, och pratar runt det utan större problem. Jag vill att de ska känna att de kan prata om allt med mig. Jag vill verkligen inte stänga den dörren.
Jag vet själv hur jag sällan tog upp minnen om min pappa till min mamma, som skilsmässobarn...tror inte det var bra.

Men visst...det gör väldigt ont i mig, när vi pratar om sånna minnen. Det får mig att känna den där sorgen som jag hela tiden försöker trycka undan, speciellt med barnen.
Jag vill ju fortsätta skapa minnen med honom inte som nu skapa nya utan honom med barnen💔

Så länge jag har dem hos mig känns det mer lugnt...men senare idag efter frukost ska de till sin pappa. På självaste påskafton. Jag vill också följa med☺️ på riktigt så får jag dessa tankar när han hämtar dem...hämta mig med🙈
Men jag blir kvar ensam hemma sen. Utan barn och utan man😔💔

Påsk är ingen stor högtid sa en vän, för att trösta såklart. Kanske är det så, men...när jag lever med tre barn är varje högtid en grej. Jag minns själv som barn. De har ju sina förväntningar och traditioner. Nu i corona-tider är ju inget sig likt och så även detta med att de nu har föräldrar som lever isär.
Påsk för mig brukar vara en skön ledighet med god mat och mys i stugan. Hela vår familj. Med honom.
Jag saknar honom så mycket vissa stunder, men inser mer och mer att jag inte kan leva med någon som gett upp oss, som han gjorde..mitt under en hemsk pandemi och i ett stort projekt som vi tagit beslut om, bara veckor innan och pratat framtid. Låtit barnen få ta del av den stora överraskning och firade ihop...bara en vecka senare vill han lämna mig. Jag kände mig så lurad, det gör jag fortfarande. Men mest ledsen och oförstående över hans beslut att göra så här. Inte bara mot mig, utan mot barnen.

Att se och vara med om att barnen få gå igenom detta...det är fruktansvärt och det har påverkat dem enormt på olika sätt...samtidigt som det är extremt tungt att själv sörjer förlusten av min stora kärlek.

Så nej, det blir fasiken inte kul senare idag. Det är inte vilken helg som helst för mig. Som jag berättat innan så är helgerna värst just nu. Jag kan inte lura mig själv. Jag kan inte tänka att det bara är en vanlig lördag när det idag är påskafton...funkar inte. Det känns ännu värre...fan. För mig är det en högtid att fira tillsammans som familj...😔💔

Jag tycker så synd om barnen nu. Mer än nånsin. Jag vet att de inte tycker detta är kul alls...de vill att vi ska vara en hel familj igen.
De säger ofta till mig, att jag ska försöka ordna det, få pappa att ändra sig...jag svarar: ”jag kan göra mycket. Men inte det. Jag önska jag kunde, men jag kan tyvärr inte” svaren kan variera beroende på vem av dem som pratar om det.

Imorse vaknade jag och trodde allt var ”vanligt” jag skulle vända mig om mot honom och söka lite värme och kärlek..men i nästa sekund är verkligheten tillbaka.
Där bredvid mig ligger min 7-åring och snosar tryggt 🥰 Jag brukar börja gråta, men det har jag slutat med sen en tid tillbaka. Nåt återfall såklart, och idag hade ju inte det varit konstigt. Men jag är bara tom.

Vaknade tidigt. Sitter nu i uterummet och röker alldeles för många cigaretter...skäms. Men kan inte sluta just nu. En dag.

Jag ser gårdagens arbete med förankringen i poolväggen...så mycket jobb kvar. Det känns i kroppen idag. Allt slit denna vecka. Allt runt besöket av tidningen Leva och Bo, och så nu ett par dars jobb med att tömma poolen på vatten (skyffla vatten mot dränkpumpen med en snöskyffel en timma...) och alla funderingar att försöka förstå hur jag ska bygga soldäcket runt poolen...
Jag pressar mig själv, men trivs också med att vara igång. Terapi...typ🤷🏻‍♀️

Igår skulle jag borra hål i en av klossarna och även borra en försänkning för del av bulten...jag misslyckades, då jag borrat för lite för försänkningen, men kunde ordna det med en morakniv. Det blev tidskrävande. Så nu idag måste jag göra rätt och hitta ett sätt som effektiviserar det hela. Jag tror helt enkelt de får sticka ut (änden av bulten) så får jag gå runt med en kap och skära av dem, innan bärlinan ska monteras (170*145) runt hela poolen. Just det momenten kan jag inte göra själv. Jag måste ha någon med mig som håller i den...eller så får jag stappla upp nåt som jag kan lägga den på. Inte speciellt effektivt, men om jag inte har nån att få hjälp av är det enda sättet.

Ja nu blev det lite tekniksnack här☺️🙈 men det fick mig också på andra tankar 😉

Ha en fortsatt fin påsk!

Kram
Malin












Gillar

Kommentarer