Familj, Mina barn, Separation

Svårt beslut 

Jag har insett så mycket på kort tid just nu, vilket bara gör denna separation ännu värre.
Varför ska jag behöva utstå detta för att inse vissa saker? Vad är det livet vill säga mig?

Ekorrhjulet som jag och många med mig levde eller lever i, havererade totalt för mig.
Nu hade jag gjort allt för att få tillbaka den snurran.
Men den kommer jag inte få tillbaka.
Inte nu. Inte på länge.
Jag kommer aldrig vara den Malin jag var innan.
Jag kan inte sätta fingret på allt just nu. Jag känner bra hur jag ser på saker på ett annat sätt.

Tankar om hur jag vill vara och göra dyker upp..men
orken att göra vissa av de saker finns inte än, men jag känner att det kommer. Måste bli mer stark i detta.

Idag till exempel..
Jag höll på med massor av saker och till slut blev jag svett och kände för en dusch efteråt.
Då hör jag tanken: Kanske ska jag ta mig ut på en liten löprunda innan duschen. What!? Var det verkligen jag som tänkte den tanken. Blev så förvånad över mig själv, att jag skyndade att byta om till träningskläder, inmana jag skulle ändra mig🙈

En kort men skön runda på ca 25 min. Tack till mig själv, som äntligen fick den känslan.

Så var alla barnen hemma igen❤️🙏🏼 men redan till kvällen svarade ett av barnen att hen ville tillbaka till sin pappa...och då ville en till av dem tre också dit...
Det var ”min” kväll mellan mig och honom. Men det kändes inte viktigt längre. Barnen går först. Så jag skjutsade dit dem. Ett barn kvar hemma.

Det kändes. Men jag kan inte säga att jag inte förstod dem. Jag minns så många kvällar själv som barn, när jag saknade min pappa. Men vågade aldrig be om att få träffa honom. Det var heller ingen som frågade mig. Det var hemskt, men jag vande mig. Till slut slutade jag att sakna min pappa.

Jag ställde frågan. Fick ett svar, som jag kände på mig. Jag är glad för att jag kan göra detta för dem nu, speciellt så här i början. Så småningom ska vi såklart ”styra upp” dagarna eller veckorna för barnen.

Det svåraste denna kväll, var att inte själv visa sin besvikelse över deras svar eller önskemål, men jag klarade det med🙏🏼 Jag vet att jag gör rätt nu. Jag kommer vara stolt en dag över denna start, jag är redan stolt över att jag har tänkt om.

Jag var inne på helt fel spår tidigare. Jag ville såra honom, genom att inte hjälpa honom att barnen skulle vilja vara hos honom. Men då hade jag använt barnen, som jag absolut inte vill ska bli mer sårade. Barnen betyder ju allt för mig. Det hade jag ångrat jätte mycket.

Barnens önskan och mående blir det jag kommer att agera efter. Inget annat. Jag gör det för dem. Inte honom. För dem.

Jag kanske inte är väldens gladaste mamma just nu, som vanligtvis brukar tycka julen är en underbar högtid med alla jultraditioner som vi brukade göra som familj. Jag försöker göra mycket av det vi brukar göra...

Jag hade tänkt bygga pepparkakshus idag med barnen, men när jag fick veta igår att han gjort det med två av dem..tappade jag helt lusten för det. Dåligt av mig...Jag ångrar det. Men så blev jag så otroligt ledsen igen idag, när han lämnade oss. Speciellt efter den kramen jag fick och hur jag i hans famn känner så otroligt mycket för honom...värsta tänkbara situationen.
Vilja ha någon..honom. Men han vill inte ha mig.

Jag styrde i alla fall upp en mysig adventsfika åt barnen och mig, efter en längre stund i tårar.

Efter fikat drog jag mig undan till sovrummet. Jag lysande på musik och somnade. Väcktes av ett barn som tyckte det var dags för kvällsmat...😔

De har det nog bättre hos sin pappa just nu. Men när den yngsta ringde sent kväll och ville hem...jag ville åka direkt. Men efter lite prat på telefon, så nöjde han sig med att jag skulle hämta dem imorgon innan skolan. Så vi kunde ses och kramas och pussas lite😓

Men jag ångrar mig nu.
Jag hade lovat att komma om nån av dem ringde och ville hem...

Jag skrev ett sms till honom om min sorg, att inte vara nära barnen varje kväll...😓
Men ångrade det så fort jag fick han svar. Ingen empati. Ingen vilja att trösta. Bara så kall och kort i sitt svar.
Att jag inte kan få in i huvudet hur hemsk han varit och fortfarande är mot mig. Till och med när jag avslöjar min sorg och öppnar mig för honom. Så får jag ingenting tillbaka. Bara otröstliga svar som sårar igen.
Sluta Malin!
Du har ju sagt att du ska släppa honom!
Låt han inte ta del av dina smärta. Han kommer aldrig att bry sig. Han har slutat älska dig för länge sen. Han har till och med slutat visa empati och respekt för en människa i sorg. Den människa han vaknat upp bredvid i 18 år...😔 ofattbart.

Ja...med dessa tankar ska jag nu försöka sova.. men jag är väldigt tacksam att jag har ett barn bredvid mig i min säng inatt❤️🙏🏼

Kram
Malin











??

Malin Skyman??

Gillar

Kommentarer