Instagram, Här och nu

Tungt ibland

Hej!!
Denna vecka flög förbi och jag måste skylla på elak tandvärk...den har gjort att jag knappt kunnat koncentrera mig ( som att skriva här på bloggen) eller engagera mig på insta. Fy farao för tandvärk eller när en tand är av, så man inte kan tugga!
Veckan började redan i söndags då jag tog tåg till Ängelholm. Vanligtvis brukar jag vara sjukt ledsen och nojig att åka ifrån familjen så många dar, men just denna gång kändes det riktigt skönt! Haha låter ju illa. Men tvärtom faktiskt.
Jag behövde egen tid. Så så fort jag satte mig på tåget började jag njuta av min egentid.
Det var så skönt att få vara själv med sina tankar.
Nu kommer jag att börja vara mer ärlig mot mig själv och även för er som läser denna blogg.
Jag tänker att jag nog inte är så ensam med min sjukdom eller mina upplevelser/känslor.
För ett antal år sedan skrev jag i en annan blogg om livet och om vad jag då gick igenom. Då handlade det bl.a. om en graviditets depression och om känslan att inte vilja ha barnet eller att ens fortsätta livet på denna jord.
Den resan är inte glömd utan har satt sina spår i mig. Jag har känt massa olika känslor om just den upplevelsen, speciellt om de tankar jag hade om att inte vilja leva.

Jag har känt stor sorg, oro och besvikelse. Jag har sett ner på mig själv och anklagat mig för mycket. Jag har önskat att det aldrig hänt.


I min värld så lever jag med en ryggsmärta. Den sitter ganska långt ner på ländryggen ut mot vänstra skinka. Jag har ett kärlnystan där.
Den smärtan började bli ett problem när jag blev gravid första gången (10 år sen) Jag visste inte det då.
Det fick jag klarlagt av läkare efter andra barnet.
Jag kommer berätta mer om den en annan dag.


Jag har delat med mig lite av detta under mitt dryga år som homebyskyman på Instagram, men jag har mer att berätta.

Jag tänker att det kanske kan hjälpa eller trösta nån, som har det som jag eller kan känna igen sig lite grann. Känna samhörighet. Det kommer och känns lite naket just nu och läskigt, men jag vill tro att det går över.

En nära vän sa efter att jag hade berättat om att jag inte mår så bra: ”Men, du som lägger ut så fina bilder på insta och skriver så glatt. Inte mår du dåligt heller”....

Jo, jag lägger ut fina bilder på mitt insta och vill sprida glädje och vara positiv. Mitt konto har varit det bästa jag gjort på min egentid och det har gett mig en obeskrivlig bekräftelse på mitt skapande i mitt hem. Det kan låta helt galet eller konstigt. Men det struntar jag i. Jag älskar min hobby och nu till min stora lycka även ett jobb.

I båda mina arbeten vill jag prestera, utvecklas och lära mig nya saker. Så ja mina bilder kommer inte bli fula eller mina texter kommer inte vara negativa för att jag lider av en psykisk ohälsa. Insta har hjälpt mig många gånger med all kärlek och alla positiva hälsningar till varann.

Insta kan också orsaka en stress och viljan att ge ännu mer, önskan och strävan om fler följare. Det är något jag fått känna av inom mig, och av många andra som skrivit och frågat mig om hur man får fler följare. I mitt fall har jag insett ganska snart att det är bara jag själv som kan påverka den inställningen. Försöka vara nöjd och lägga ribban i en rimlig nivå.

Jag lever i en lindrigare depression just nu.

Den var svår men har sakta blivit bättre. Hur vet jag det? Jo jag sover lite fler timmar per natt och jag gråter inte varje dag. Jag känner heller inte ångest varje morgon utan bara i små doser under dagen.


Nej, jag är inte sjukskriven. Jag kan arbeta ändå. Jag säger inte att det är lätt. Jag vet bara att jag inte klarar av att vara hemma.
Jag mår bra av att jobba.
Jag mår sämre av att inte göra nåt.

Ju mer jag har att göra desto lättare har jag att hantera mina demoner.
Min största oro är att inte orka.

Men min tro är att jag kommer komma ur detta mörker snart!

Jag får hjälp, samtalsterapi. Det fungerar för mig. . Boven i dramat är smärta,

Smärtan i ryggen förstör.
Den äter mig.

Den gör att jag har svårt att både somna och sova.

Den gör mig bitter.
Den ger mig också kraft.
Den får mig att kämpa mer.
Den får mig att faktiskt klara av mer än jag trodde.
Hur hänger detta ihop?
Mer om detta en annan dag.
Nu kommer jag börja lätta mitt hjärta.
Jag ska sluta fundera på vad som blir kul att läsa eller förvränga mitt liv så det verkar bra.
Förlåt mig själv för att jag inte vågar stå för vem jag är. Jag borde inte försökt dölja det. Varför skämmas?

Kram
Malin

Gillar

Kommentarer