Tvingat liv

Jag kramade om barnen igår eftermiddag och sa hej då.
Det kändes ganska bra att få vara ensam och att de alla skulle till sin pappa..tills han sa att papperna låg på köksbordet...sen åkte de..
Vilken skön tajming😔 precis när min familj lämnar mig ensam denna fredag...💔
Jag försökte glömma kuvertet hela kvällen och öppnade inte det förrän idag...Jag läste igenom det. Signera varje blad med darrande hand och så en underskrift på sista bladet. Tror aldrig den varit så ful som då🙈 Men det gick inte att hålla handen stadigt.

Så var det klart.
Livet med barnens pappa är nu slut.
Allt är delat och snart står huset på mig ensam. Jag borde väl känna stolthet och glädje över det..att jag har råd att bo kvar i barnens hem med dem. Men tyvärr.
Jag är så himla ledsen för hur det blev. Jag kan inte känna nån glädje över det. En dag kanske. Men inte nu.

Idag när jag leta efter en grej hittade jag bröllopsgåvan som jag gav till honom på vår bröllopsdag 2007... jag vet inte om han valt att inte ta med den eller om han inte tänkt på det..jag valde iaf att ge den till honom idag. Det kändes som det var meningen just idag. 6 månader har gått sen dagen han berättade att han ville lämna mig, och idag blev dagen då jag skrev på nåt som klyver våra liv isär.

Jag bad honom att ge albumet till barnen eller tillbaka till mig om han inte ville ha den. Men han tog den med sig. Kanske inte vågade säga nej just där och då. Flera av er på mitt Instagram tyckte jag skulle behålla albumet, men det hade inte känts rätt. Den är hans tills den dag han ger den till barnen som minne eller tillbaka till mig.

Det var sorgligt att titta på bilderna. Jag minns den dagen så väl...när jag var där i studion för att fota dessa bilder. Det var bara ett par månader innan bröllopet. Jag hade gjort min provsminkning hos en vän och även fått håret stylat som jag skulle ha på den stora dagen. Jag hade planerat allt i minsta detalj, så att jag skulle se ut som den dagen vi skulle gifta oss...

Målet med bilderna var att visa min glädje och kärlek för honom med en liten touch av sexighet 🥰

Jag fotade av bilderna idag med min kamera, så jag har nåt minne av detta album kvar hos mig...

Ja det är ett tvingat liv jag fått nu. Det känns fruktansvärt. Jag kan inget annat säga. Jag tycker synd om barnen, mig själv och undrar hur detta ska bli bra? Det blir det nog aldrig igen. Men vi får göra det bästa av situationen och denna nya vardag.

Barnen har varit väldigt kramiga ikväll och trots att de bara var bort ett dygn, så märks det hur mycket de saknat mig. Det värmer mamma-hjärtat ❤️

Kram

Malin






Gillar

Kommentarer